Annons

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Sanna Rayman skriver i en ledare (20.5) om protesterna mot Israels deltagande i Eurovision Song Contest i Malmö som precis avslutats. Rayman tar upp färska exempel på ockupationens vardag och behandlingen av palestinier på Västbanken. En grym och omänsklig tillvaro. Men hon fortsätter med att säga att protesterna mot den israeliska statens ockupation inte är någonting att vara stolt över – för att hårdföra dikaturer som exempelvis Vitryssland deltar i Eurovision.

Här blir det problematiskt. Att relativisera 65 års fördrivning genom att hävda att det ju minsann är värre någon annanstans är en argumentation som haltar betydligt. Med detta argument skulle världens alla diktatorer bekvämt kunna luta sig tillbaka och med en enkel fingervisning hänvisa till en annan plats där saker och ting är om möjligt eländigare. Men värre ska det bli.

För det stora felet som Rayman begår, menar jag, är att koppla samman legitim kritik mot staten Israel med antisemitism. Låt oss konstatera en gång för alla att antisemitism måste bekämpas med alla tillgängliga medel. Vänsterpartiet Malmös kommunalråd med ansvar för antidiskriminering, Hanna Thomé, gör just det inom Malmö Stad. Det är ett viktigt arbete som vi tar på största allvar.

Låt oss också en gång för alla konstatera att legitim kritik av staten Israels övergrepp inte är antisemitism. Att göra den sammanblandningen är att ge sig ut på grumligt vatten. Jag menar att vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Kritik mot staten Israel och stöd för den kulturella bojkotten. Stöd till Palestinas frihet. Stenhård kritik mot antisemitism och rasism.

Det var därför som jag talade för en internationell bojkott på den årligt återkommande demonstrationen till minne av Al Nakba som Palestinanätverket arrangerade den 15 maj. En bojkottrörelse inspirerad av kampen mot apartheid i Sydafrika och som stöds av över 200 organisationer i Palestina och Israel.

Det var också därför som jag i lördags den 18 maj jag deltog på min tredje kippavandring på Malmös gator och torg. I solidaritet med Malmös judar, där flera drabbats av antisemitism. För ökad tolerans.

Precis lika lite som kampen för mänskliga rättigheter även för palestinierna kan ta en paus på grund av schlagerfestivalen, lika lite kan arbetet mot antisemitism i Malmö ta paus utan måste ständigt fortsätta.

Daniel Sestrajcic,

ordförande Vänsterpartiet Malmö

 

SVAR

Legitim kritik av staten Israels är inte antisemitism, det håller jag helt med Daniel Sestrajcic om. Det är därför jag uttryckligen skriver i min ledare att det ”finns många skäl till demonstrationer och skarp kritik” och även exemplifierar varför.

Sestrajcic tycker att jag relativiserar ”65 års fördrivning genom att hävda att det ju minsann är värre någon annanstans”. Han menar att mitt argument gör det möjligt för ”världens alla diktatorer bekvämt kunna luta sig tillbaka och med en enkel fingervisning hänvisa till en annan plats där saker och ting är om möjligt eländigare.”

 

Verkligen? Var det så jag argumenterade? Låt mig upprepa mig:

”Budskapet från många talare, däribland ordföranden för kulturnämnden i Malmö, Daniel Sestrajcic (V) var att Moran Mazor och resten av den israeliska delegationen gott kunde dra från stan. Sånger med samma budskap, till tonerna av schlagerdängor, framfördes också under protesterna.”

Som synes var min poäng inte att alla diktatorer kan luta sig tillbaka och peka finger åt andra. Jag ifrågasatte Sestrajcics omdöme när han urskiljer staten Israel – i ett startfält bestående av även Vitryssland och Azerbajdzjan – som olämplig deltagare i ESC. Det gör jag nog tyvärr fortfarande.

Arkiv