Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Johan Croneman har skrivit en såndär härligt skitsur krönika som liksom bara spyr ut galla över allt och alla. Jag känner igen mig i humöret, om än inte i alla slutsatserna, som man nog får säga dras lite hej och hå ibland. Men det där lynniga, där rostbrödet blev bränt och tröjan krympte i tvätten och BNP faller och fel låt vann och allt är den satans regeringens fel. Det känner jag igen.

Alla medier är högervridna, tycker Croneman. Det har de alltid varit, förresten. Den journalistiska vänstervridningen är en myt, det var den på 70-talet och det är den nu. Man får anta att det är den massiva högervridningens list som gör att vi, samtidigt som vi diskuterat klyftor ungefär varje vecka sedan valet 2006, kunnat få till stånd en kollektiv mörkläggning av löneskillnader… Well played, ni 300 i tweed!

 

Jodå, den här texten har fått sina fnissiga slängar under dagen av allsköns borgerliga tyckare och tänkare – partifolk, journalister och annat. Och visst. nog finns det skäl att skratta. Man kan till exempel skratta åt föreställningen att det skulle vara en knökig högeridé att, som Croneman skriver:

”Tv ägnar i stort sett mer än halva sin vakna tid åt Melodicharaden, kungahuset och programledare som intervjuar andra programledare. Lägg till sport, film och kändisar som sjunger, äter, rapar och reser – någon promille av ­budgeten blir över till att granska makt och näringsliv.”

 

Verkligen? Tror Croneman att detta är den sortens public service som förespråkas av högern? Då bör han nog gräva lite mer, om tid finns! …Så tänkte jag skriva, men sen insåg jag att det är ju den sortens public service vi faktiskt har, under en regering som kallas höger.

Detsamma gäller hans övriga exempel. Jag önskar att jag kunde skriva att det vore absurt att säga att det är utpräglad högerpolitik att dela ut missriktade och illa fungerande subventioner eller att jag kunde förklara att det är galenskap att hävda att en högerregering ägnar sig åt inte bara att äga företag, utan också att den köper nya, som Nuon. Men så kan jag inte säga eller skriva. För där har ju Croneman rätt. Det är ju en högerregering som gör allt det där. Och den skitsura krönikan han producerat är högst sannolikt en utmärkt temperaturmätare för hur långt fler i detta land känner just nu. Inte så festligt och hihihi höhöhö om man ser det så, va?

 

Förut var väljarna åtminstone arga på regeringen för specifika saker, samtidigt som de hade förtroende för Alliansen på ett mer övergripande plan. Nu är det allt mer, ungefär som i Cronemans text (eller för all del Per T Ohlssons från i helgen) hela skiten man vredgas över. Lägg det humöret bredvid de mätningar som visar att väljarna har tröttnat på blockpolitiken och det blir uppenbart att Alliansens just nu enda trumfkort – regeringskortet – kanske inte är så himla trumfigt när allt kommer omkring.

 

Arkiv

Fler bloggar