Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Alexandra Pascalidou är intervjuad i Nöjesguiden. Det låter bland annat så här:

På ledarsidor har de påstått att jag har avslöjat mig som vänster, för att jag frågade en deltagare (Alice Teodorescu, reds. anm.) om hennes vithet låg till grund för hennes förnekande av rasism. Men det är fan den bästa frågan jag har ställt på länge, för om man förnekar rasismen måste man börja med att se sig själv i spegeln.

Kände du att kritiken du fick på första avsnittet var befogad?

– Jag ångrar att jag kallade henne vacker. För det var en överdrift, så vacker är hon inte.

 

Så intressant. Förut har debatten rört huruvida Alice Teodorescu är tillräckligt hängiven anhängare av de strukturella förklaringsmodellerna till rasism. Nu har vi alltså raskt hoppat vidare till nästa historieskrivning, nämligen den där den slemma vita Alice Teodorescu förnekar rasism rakt av.

Det talas mycket om neutralitet och åsikter i public service. För min del tycker jag att det är ett mindre problem om en programledare i public service är vänster. Det centrala är förstås att hen/hon/hen agerar professionellt.

Problemet dyker upp när en programledare beter sig som Alexandra Pascalidou. Oprofessionellt, självcentrerat och med ett kreativt förhållningssätt till sanningen. Om det inte duger för Pascalidou att upprepa det som de facto sades vid debatten och ge sin synpunkt på det, om hon måste hitta på saker om vad Teodorescu sagt och tycker – då kan hon med inte bästa vilja kallas opartisk. Hämndlysten är nog en mer korrekt beskrivning.

 

Arkiv

Fler bloggar