Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson

Reaktionerna efter vår förra debattartikel (Aftonbladet 19/9, SvD 20/9)) gör det tydligt att det är obekvämt för många att konfronteras med en norm de själva bär. Detta obehag bleknar dock i jämförelse med hur obekvämt det är att drabbas av en norm och till exempel bli sedd som den dumma kusinen från landet, inte anses ha rätt till grundläggande service och avfärdas i samhällsdebatten.

Att storstadsnormen existerar är utan tvekan en verklighet (se t.ex. SvD Kultur 20/9, Se landet! 22/9, Lghplusbil.com 20/9). Att den är skadlig för samhället är också tydlig för de flesta av oss som är nuvarande, utflyttade eller inflyttade landsbygds- eller förortsbor. Sverige är det land i Europa som urbaniseras snabbast. Orsakerna bakom denna folkvandring är många; arbetslöshet, utbildning och bristande service är några av dem. Men vi ser även att idén om att det är i storstaden du lyckas, att det är där du blir någon, är en lika viktig faktor. Genom storstadsnormen presenteras det urbana livet som något självklart och städernas liv och utveckling får representera hela landet, vilket blir särskilt tydligt i media, som i allt högre grad blir storstadsbaserad. Genom storstadsnormen blir landsbygden och förorten en plats i periferin.

Forskning visar tydligt att många unga inte känner att de kan förverkliga sig själva på landsbygden, utan måste flytta för att lyckas. Samtidigt är det många unga som gärna skulle vilja engagera sig på orten om de fick frågan, och gärna vilja bo kvar om det efterfrågades av samhället. Vi vill inte att alla ska bo på, stanna på eller flytta till landsbygden, men vi vill att alla ska känna sig delaktiga i samhället oavsett var de bor.

Att förändra normer är inte gjort i en handvändning. Samhället är uppbyggt av normer, många bra men en hel del dåliga. Att vara normkritisk innebär att identifiera de normer som är destruktiva och rikta blicken dit snarare än mot det som avviker från normen. En norm lever inte av sig själv utan kräver att någon utövar den. Ju fler personer som utövar normen och ju mer makt dessa personer har, desto starkare blir den.  Arbetet med att förändra en norm kräver att många blir medvetna om normen och ändrar sitt förhållningssätt och beteende. Detta gäller för alla normer, även storstadsnormen. Ju fler som gör detta, desto mer förändras normen och desto mer inkluderande och öppet blir samhället.

Josefin Heed för U LAND, Hela Sverige ska leva och Vi Unga

 

SVAR:

Att identifiera, begripliggöra och därpå förändra normer är tidskrävande och svåra delar av en förändringsprocess. Jag önskar därför Josefin Heed lycka till med varje del och ser fram emot en rimlig och begriplig beskrivning av hur påstått rådande storstadsnorm ser och kommer till uttryck på landsbygden. (Man skulle ju annars kunna tro att det finns andra normer som styr dem som hellre bor och är verksamma på landsbygden än de som väljer stadsliv, ett landsbygdsideal.)
Livet i staden och livet på landsbygden är olika i form men lika värdiga. Men själva poängen är att det inte ser likadant ut och att människor med olika värderingar gör olika val och att dessa är fria. Det är – och ska vara – skillnad mellan stad och land. Därför attraherar alternativen olika människor, ofta i olika skeden av livet. Det är svårt att se varför människors olika preferenser, när de kommer till uttryck, skulle vara ett problem.

Maria Ludvigsson

Arkiv