Annons

Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Det var inte många veckor sedan de baltiska staternas återvunna frihet firades under stor pompa i Stockholm. När letterna gick till nyval förra lördagen märktes inte den historielektionen i den svenska nyhetsrapporteringen – i stället verkade det som ett socialdemokratiskt parti diskriminerades därför att det är rysklettiskt.

Den 16 september beskriver  TT i ett telegram om det lettiska parlamentsvalet Harmonicentern som ryssdominerat. Den 17 september framställs det som ett socialdemokratiskt oppositionsparti.
Båda telegrammen handlar om oviljan från de andra att partierna att ta med Harmonicentern i regeringen – trots att det leder opinionsmätningarna (16/9) respektive har blivit valsegrare och största parti i parlamentet (17/9).

Oviljan att släppa in Harmonicentern skulle ju också kunna bero på att partiets ekonomiska politik går på tvärs mot den politik som regeringen Dombrovskis fört, och som även en koalition mellan Dombrovskis parti Enhet och Zetlers Reformparti kommer att vilja driva för att ta fortsätta saneringen av Lettlands ekonomi. Harmonicentern har lockat väljare med ekonomiskt lättsinne.

Frågan är också om Harmonicentern kan beskrivas som ett socialdemokratiskt parti även om det kallar sig Socialdemokratiskt. Och det handlar inte bara om den ekonomiska politiken.

Harmonicentern är inte ett parti utan en allians som bildades 2005 och som i årets val också allierade sig Lettlands Socialistiska parti (LSP). Att man var beredd att göra detta säger väldigt mycket om vad som finns under Harmonicenterns moderna, multietniska och kompromissvilliga ytan. LSP grundades 1994 och har ett mycket klargörande partiprogram.

I programmet sägs att partiet syftar till att ”bevara det organiserade spridandet av den socialistiska iden efter den kontrarevolutionära bourgeoistiska statskuppen 1991”.

Så mycket för den återvunna friheten.

LSP har också en syn på som inom andra områden som är minst sagt stötande. Ett exempel ur 1994 års partiprogram:

”I mars 1949 deporterades mer än 42 000 människor från Lettland, inklusive åldringar, kvinnor och barn…Vårt parti anser att det i den konkreta historiska situationen var ett motiverat tvångsförfarande mot dem som med vapen i hand begick brott, likaså mot de personer som stödde (brottslingarna) och fortsatte att kämpa mot sovjetmakten.”

Saken blir inte precis bättre av att partiledare sedan 1999 heter Alfreds Rubiks. Rubiks har ett förflutet som kommunistpartichef och Rigas siste kommunistiskt borgmästare. 1991 såg Rubiks som sin uppgift att sätta stopp för letternas försök att återvinna friheten – och det var inte bara i Vilnius som dödande skott föll. Han dömdes sedan för landsförräderi och försök till statskupp. Rubiks släpptes ur fängelse 1997 men får inte inneha politiska ämbeten i Lettland.

Det är klart att det är diskriminerande att inte vilja ta i detta med tång, men utgångspunkten är  inte  etnicitet utan politiska uppfattningar. Harmonicentern är helt enkelt inte trovärdigt eller pålitligt.

Ingen skulle väl på fullt allvar hävda att det är diskriminering av Göteborgare att Kflm(r) inte ses  som regeringsfähigt parti.

Arkiv