Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

18 patruller. Så mycket polisresurser krävdes i ett upplopp med runt ett hundratal inblandade i Tensta i natt. En väktare överfölls inledningsvis av fem-sex maskerade personer med kniv. När polisen kom utbröt något som befälet Stephan Nordenmark beskriver som ”rena gerillakriget”. Polisen tror att överfallet på väktare möjligen bara var ett sätt att få poliser att komma till området.

Den här sortens oroligheter framkallar ofta diskussioner om förortsungdomars villkor, eller kanske debatt om integration eller miljonprogramsområden i en vidare mening. Alla dessa teman är både viktiga och legitima samtalsämnen i anslutning till oroligheter i segregerade miljonprogramsområden.

Men något vi inte talar om lika ofta är de drabbade i vidare mening. När Nordenmark förklarar för Aftonbladet varför det inte blev några gripanden säger han bland annat följande:

– Vi försökte i första hand lugna ner det hela i stället för att satsa på gripanden. Det bor ju en hel del vettigt folk i området och vi vill inte att någon ska sätta eld på deras bilar och så vidare.

 

Det är en lakonisk, nästan dråpligt uppgiven kommentar, men Nordenmark har en viktig poäng. Stadsdelen Tensta befolkas av 18 393 personer. Cirka 18 293 av dem ägnade inte den gångna natten åt gerillakrig, knivöverfall eller åt att slå sönder tre polisbilar. Flertalet av dem som bodde nära upploppet var förmodligen bara rädda. Rädda för att gå ut. Rädda att deras bil skulle stryka med. Rädda att deras barn skulle fastna i oroligheterna, eller än värre, rädda att deras barn var med därute och deltog.

För de flesta av oss är upplopp runt knuten inte vardag. Det är inte acceptabelt att det är det för en del.

 

 

Arkiv

Fler bloggar