Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Ivar Arpi

Ivar Arpi
I går skrev jag en ledare om hån och hat på nätet. På twitter kom några kommentarer om att jag jämställde hot med lättsamt hån och satir. Det vore helt befängt, givetvis. I samband med att Uppdrag Granskning sände sitt program om kvinnohat i våras skrev jag en ledartext där jag gjorde tydlig skillnad på just hat och hot:
[Det bör] understrykas att ett samhälle som värnar öppenhet och yttrandefrihet aldrig kan bli kvitt problemen med hatiska påhopp, provocerande åsikter och osmakliga kommentarer. Hatet går inte att lagstifta bort. Däremot kan tidningar och sajter absolut stänga eller moderera sina kommentarsfält. Det är ingen rättighet att få yttra sig i tidningen. Men det är skillnad på otrevliga kommentarer och faktiska hotelser. Hoten är olagliga oavsett vilket sätt de framförs på. Därför bör polis och åklagare ta näthot på större allvar.
Det görs alltför sällan skillnad mellan hot, hat och förtal. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg tvingas leva med polisbeskydd sedan hon inledde en granskning av nätsajten Avpixlat. Det är hot. Spyor om hur dum eller ful någon är är inte hotfullt, även om det är obehagligt. I Instagram-målet rörde det sig om förtal, vilket är väsensskilt från hot.
Jag är övertygad om att flickor och kvinnor utsätts för mer hat på nätet än män. Sverige har fortfarande kvardröjande patriarkala attityder om kvinnor och hur de bör vara, och att de bör ”veta sin plats” etc. Det är inget som ska relativiseras.
Men det finns en annan dimension också. Den hånfulla, och inte sällan även hatiska attityden som förekommer på vänsterkanten är inte heller något som ska relativiseras. Mobbningstämningen som så lätt uppstår. Dreven. Det är inte bara feminister och kvinnor som drabbas, och därför bör näthatsdebatten breddas.
Ofta används näthats-begreppet för att stämpla meningsmotståndare och ogiltigförklara allt de säger med hänvisning till att de ändå bara ger uttryck för hat. Kritiker förvandlas bekvämt till hatare, medan de egna debattinläggen givetvis inte anses innehålla något annat än konstruktiv kritik.
———
Efter näthatsdebatten i våras skrev ledarsidans Sanna Rayman en klargörande text här på bloggen också. Den är väl värd att läsa igen.

 

Arkiv