Mellan den 29 augusti och 2 september hölls P1:s morgonandakter av Ann Ferm, som Sveriges Radio presenterar som en konvertit till islam sedan 20 år, ”engagerad i frågor om kultur, fred och religionsdialog” som ”coachar ungdomar i att arbeta med fredliga lösningar”.
Vad som inte sägs är att denna fredsagent har varit mer känd som Umm Bilal. Hennes förre make, den svenske medborgaren Redouane Laadjal, kallades Abu Bilal Moazaz, den algeriske emiren. Efter att ha genomgått al-Qaidas vapenutbildning i träningslägret Khalden i Afghanistan stupade han 1999 i strid för talibanerna mot Norra Alliansen (enligt hans nyligen publicerade ‘martyrbiografi’ på arabiska 1, 2). Inte heller nämns att hennes näste man, algeriern Farhi Saiid, som ska ha utbildats på träningslägret i Derunta, blev fånge nummer 311 på Guantanamo. Och inte så mycket som en antydan ges heller om uppgifterna om att hon till Förenade Arabemiraten personligen eskorterade de två änkorna till självmordsbombarna som dödade Afghanistans förre försvarsminister.
Starka krafter försöker göra gällande att det inte är någon skillnad mellan islams mittfåra och extremismen. SR tycks vilja ge dem rätt, och låter Sveriges muslimer representeras av en talibanhustru.
Att hon själv talar tyst om detta (när Aftonbladet 30/4 sökte en kommentar med anledning av vad som framkommit om henne i svallet av Wikileaks teg hon) må vara begripligt. Att folk som borde veta bättre – som SR eller de praktiserande muslimer som på så sätt får sin tro kidnappad – låter det fortgå är konstigare.
