Fiaskot. Eller: Den okända rapporten och vad som skrevs om den när den kom

Dagens största ickenyhet är nog utan konkurrens DN som gör en grej på nystartade nättidningen Feministiskt Perspektivs artikel om vårdnadsbidraget. Även Ekot följde upp det hela under morgonen. Med ickenyhet menar jag inte att ämnet i sig är ointressant. Det roliga är vilka växlar som dras på påståendet att Socialdepartementet skulle ”mörka” rapporten samt att den är ”tidigare okänd”.

Men rapporten, från Statistiska Centralbyrån, frekventerade medierna hyfsat i november när den släpptes. Särskilt lokala medier i kommuner där intresset eller ointresset för vårdnadsbidraget stack ut skrev om statistiken. Det är ett ganska vanligt förfarande för övrigt. När det görs statistik kommer regioner och städer som sticker ut alltid dominera när du sedan letar efter medietäckning av siffrorna. I fallet vårdnadsbidrag påverkas medietäckningen förstås också av att kommuner som inte har infört vårdnadsbidraget över huvud taget inte berörs av statistiken.

Hur som helst. Om man googlar lite kan man lätt som en plätt hitta relevant medietäckning av SCB-rapporten. Exempelvis skrev Corren och Vimmerby Tidning om hur Kinda toppade listan över ansökningar, medan Länstidningen i Östersund berättade om svagt intresse i Krokom. Exemplet Kinda och rapporten togs även upp i Sveriges Radios  lokalsändningar samt av en Kindabaserad KD-politiker på Expressens debattsida i november. I december kunde man läsa om hur det stod till med vårdnadsbidragets framgångar eller bakslag i Västerbottens-Kuriren. Tidningen Kristdemokraten har givetvis rapporterat om saken, liksom tidningen Bohusläningen och NackaVärmdö Posten. Det finns förstås annat här i världen än tryckta medier. Men också i etern har SCB:s rapport omtalats. Exempelvis i SVT:s Värmlandsnytt och i P4 Sörmland.

Nu kan det förstås hända att DN anser att en rapport inte kan betraktas som ”känd” om den bara blivit omskriven i lokalmedia. HOST HOST! Nu blir vi faktiskt sårade…

I övrigt. Idag vimlar det av artiklar om SCB:s rapport. Gemensamt för de flesta är att de förklarar att vårdnadsbidraget är ett fiasko. Jag förstår inte riktigt den vinkeln. Kallar man vårdnadsbidraget för fiasko betyder det rimligen att man hade någon sorts önskan om enorma framgångar och ett väldigt stort uttag.  Det har inte varit mitt intryck av den allmänna debatten att den har präglats av en sådan het förhoppning. Snarare tvärtom.

Själv har jag inte haft några statistiska förhoppningar alls på vårdnadsbidraget. Således betraktar jag inte det blygsamma intresset som ett fiasko. Det var väntat att intresset skulle bli ljumt, men poängen med valfrihet är heller inte att alla prompt måste välja samma.