X
Annons
X

Ledarbloggen

Ledarredaktionen

Ledarredaktionen

Med anledning av op-ed-artikeln Utskälld metod räddar liv (24/8), har följande kommentar inkommit:

I en op-ed den 24 augusti ger Stefan Fölster intrycket att mycket empiri talar för att offentliga välfärdsorganisationer förbättras när de reformeras enligt den näringslivsinspirerade modellen New Public Management (NPM). Styrning genom ekonomiska incitament och statistik, två aspekter av NPM, är enligt Fölster att föredra framför att ”lita på läkare och lärare och låta dem göra sitt jobb”.

Eftersom jag nyligen publicerade en kritisk bok om hur NPM i Sverige har ersatt andra drivkrafter än rent ekonomiska, såsom kall och pliktkänsla, hos offentliganställda lärare sökte jag efter Fölsters referenser. Åtminstone efter dem som gick att kontrollera, och som inte hade dolts bakom kryptiska meningar som ”en tysk studie”.

Fölsters uttalanden ligger inte i linje med bevisen han anför. Jag tittade framför allt på vad som verkade vara den mest imponerande referensen till stöd för NPM:

Enligt en färsk metaanalys av flera hundra empiriska NPM-studier, av Christopher Pollitt och Sorin Dan, framgår att ungefär hälften uppvisar signifikant positiva effekter, en femtedel negativa effekter och resten är obestämda.

Jag undrar vilken studie Fölster hänvisar till. Det tycks kunna vara flera olika, varav ingen ger stöd för svepande påståenden om NPM som en universallösning på den offentliga sektorns tillkortakommanden.

Pollitt och Dan har i år publicerat en granskning av 32 studier av NPM-reformer i Östeuropa, som fram tills nyligen hade en ineffektiv sovjetisk byråkrati. Av dessa klassificeras 7 studier, eller en femtedel, som mer eller mindre negativa. 18 av 32 studier tyder på en ”begränsad framgång” för NPM-reformer i Östeuropa.

Varken debattörer som framhåller NPM som en universallösning, eller dem som avfärdar NPM rakt av, är överensstämmande med de tillgängliga bevisen, skriver Pollitt och Dan.

I en artikel från 2013, och i en rapport för COCOPS som utvärderar NPM inom Europeiska unionen från 2011, har författarna granskat cirka 520 studier. I båda fallen skriver de att det empiriska stödet för att NPM generellt sett förbättrar resultaten är svagare än man kan tro:

Claims and counterclaims outnumber hard, carefully collected evidence by a substantial margin. This was noted in the mid 1990s […] and it remains the case today. The impacts of NPM are elusive, both definitionally and empirically. Pollitt och Dan (2013).

NPM cannot be regarded as some kind of ’silver bullet’ which regularly and reliably produces improvements in either outputs or outcomes. Pollitt och Dan (2011).

Florence Nightingale, en pionjär inom sjukvårdsstatistik, som Fölster åberopar till stöd för sina resonemang, skulle vara förfärad över hans försök att underminera tilliten till offentliga professioner med denna beskrivning av empirin.

Johan Wennström, författare verksam vid Institutet för Näringslivsforskning, IFN

 

Stefan Fölster svarar: Johan Wennström invänder mot min slutsats (op-ed 24 augusti) att New Public Management (NPM) trots all kritik ändå har förbättrat sjukvården. Till saken hör att Wennström har skrivit en bok som, utan något som helst stöd i forskningslitteraturen, driver tesen att NPM kraftigt försämrar välfärdstjänster.

I båda de metastudier av Pollit och Dan som Wennström också tar upp redovisas att positiva resultat av NPM är mer än dubbelt så vanliga som negativa resultat. Detta försöker Wennström att relativisera genom ett citat där Pollit och Dan säger att NPM inte verkar vara en universallösning som alltid fungerar, vilket knappast någon har hävdat heller. Hur Wennström kan tro att detta citat stöder hans tes om NPM:s destruktiva effekter förblir obegripligt.

En del av den hätska debatten om NPM i Sverige verkar snarare handla om ryckig politisk detaljstyrning. Det kan vara intressant att jämföra med några av världens bästa sjukvårdsorganisationer som Kaiser Permanente eller Mayo Kliniken. Dessa tillämpar NPM mycket mer långtgående än den svenska sjukvården men är samtidigt oerhört måna om att ge duktiga medarbetare större frihet och mindre byråkrati. Dessa två strävanden går uppenbarligen att förena. Hur det kan göras i Sverige vore förmodligen ett mer konstruktivt debattspår för NPM-motståndarna. Tilliten till en profession främjas nämligen inte av att framgångar och misslyckanden döljs genom att inte mäta resultat.

Här följer också referenser till övriga studier som jag nämnt i min ursprungliga artikel.

En av de mest gedigna studierna bygger på ett naturligt experiment och finner att överlevnadsgraden efter behandlingar ökar efter införandet av NPM:  Bloom, N., Propper, C., Seiler, S., & Van Reenen, J. (2010). The impact of competition on management quality: Evidence from public hospitals. National Bureau of Economic Research Working Paper Series, No. 16032.

En studie undersöker införandet av målet om max fyra timmars väntetid på akuten, som kan ses som ett exempel på NPM och kritiserades mycket. Men studien visar på mycket kortare väntetid utan andra negativa effekter: Kelman, S. & Friedman, J. (2009) Performance improvement and performance dysfunction: an empirical examination of the distortionary impacts of the emergency room wait-time target in the English National Health Service. Journal of Public Administration Research and Theory 19(4), s. 917-946.

Torben Schubert finner att universitet i Tyskland som använder mer av NPM lyckas publicera mer i Schubert, T. (2009): Empirical Observations on New Public Management to Increase Efficiency in Public Research – Boon or Bane? Research Policy, Vol. 38, s. 1225-1234.

Pollit, C. och D. Sorin (2011) The impacts of the new public management in Europe: A meta-analysis. COCOPS.

Arkiv