Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Jag skulle gärna se att svenskarna slutade bära jeans av märket Cheap Monday. Cheap Monday har gjort för den svenska rumpan vad romarna gjorde med Kartago, bortsett från att man denna gång inte strött salt i fårorna efter utjämnandet. Men, som alla kan se, mitt ogillande är inte någon bra grund för lagstiftning.

Vi människor upplever ofta en magkänsla av rädsla eller skepsis inför företeelser omkring oss i samhället. Ibland är känslan befogad, men oftast inte. Magkänslan är dock ingen god grund för lagstiftning. Där använder vi principer.

Demokratin vilar på
ett par grundprinciper. Religionsfrihet är en av dem. Utan religionsfrihet ingen demokrati. Religionsutövning tar sig olika uttryck, där klädval är ett. Laestadianska kvinnor bär huckle, Hare Krishnas bär sari, vissa judiska pojkar bär kippa, och många muslimska kvinnor bär slöja. Kristna bär inte sällan ett kors som smycke runt halsen. Den som vill förbjuda slöja måste också fråga sig vad man ska göra med de andra religionernas uttryck.

Nu förs visserligen en diskussion inom islam om slöjan är ett religiöst eller ett politiskt uttryck. Men oavsett svaret på den frågan måste det vara upp till de troende själva att definiera vad som är religiöst eller inte. Det kan näppeligen vara statens uppgift.

I Frankrike har man förbjudit slöjor i vissa offentliga sammanhang med hänvisning till åtskillnaden mellan kyrka och stat. Det är viktigt att separera kyrka och stat. Men det leder inte
automatiskt till slöjförbud. Tvärtom. Det betyder att staten inte ska
lägga sig i vilken religion medborgarna väljer. Staten ska inte uppmana
till den ena eller andra.


Slöjan ifrågasätts
också på feministisk grund. Med all rätt – religiösa auktoriteter har i alla tider företrätt kvinnoförtryck. Men om man säger sig vilja förbjuda plagg på kvinnopolitisk grund, vilket plagg kommer då efter slöjan? Stringtrosan? Det starkaste feministiska argumentet är istället att kvinnor själva ska få avgöra hur de klär sig – inte staten.

Religionens förhållande till staten resulterar i många svåra gränsdragningsfrågor. Konflikten mellan barnets rättigheter och religiösa föräldrars syn på uppfostran är en. Vissa sekters barnuppfostran gränsar till vad vi normalt skulle tycka vara barnmisshandel, eller åtminstone det olämpliga.

Det är svåra frågor, men den utbredda viljan att förbjuda slöjor handlar om något annat. Den handlar om främlingsfientlighet och rädsla för den andre.

För några år sedan presenterade Integrationsverket en undersökning
om medborgarnas inställning till invandring. 46 procent svarade att de
vill stoppa all invandring på stubben. Man häpnade. Hur har vi kunnat
hamna där?

Det är en djupt deprimerande tanke, men jag vill
påstå att den siffran – att halva befolkningen inte gillar främlingar –
inte är en anomali. Jag tror den representerar naturtillståndet.

Så här är det. Människan uppstod för cirka 200 000 år sedan. För cirka 10 000 år sedan
började människan övergå från att vara jägare och samlare till en mer
agrar tillvaro. För ungefär 6 000 år sedan uppstod de första
statsbildningarna. För 2-3 000 år sedan uppkom grunderna till den
civilisation vi har idag – de stora världsreligionerna grundlades och
några av de stormakter vi ser än idag formades. För några hundra år
sedan tillkom nationalstaten. På senare år har vi fått demokrati,
upplysning och frihandel.

Under hela mänsklighetens historia har
det rått krig. De senaste 6 000 åren, alltså efter att rudimentära
statsbildningar uppstått, har krigen sett ut ungefär som de gör idag.
Två armeer drabbar samman, den ena har ihjäl den andra. Men det gäller
förstås bara de delar av jordklotet som levt under statsbildningar. De
andra har levt kvar i urtillståndet.

I den absoluta merparten av
historien har människan varit jägare och samlare. I ungefär 195 000 av
200 000 år, närmare bestämt. Och ni kan glömma det där ni fick höra i
skolan om ”den ädle vilden”. Som jägare och samlare levde människan i
sin flock, eller stam, i grupper om ungefär 50 till några hundra. För
att försörja sig krävde de ett antal kvadratmils territorium. Varje
inbrytning på detta territorium från grannflocken eller grannstammen
innebar ett direkt hot mot överlevnaden. Varje chans som togs att ha
ihjäl en människa från grannflocken innebar en direkt bonus för den
egna. Varje grannkvinna som kidnappades och våldtogs var en vinst för
den egna stammen.

Som jägare och samlare levde människan i ett
tillstånd av konstant krig. Lågintensivt, men konstant, krig. Räder,
bakhåll, överfall och våldtäkter var grunderna för de mellanfolkliga
relationerna.

Vi tycker att vårt senaste sekel var blodigt. Och
visst var det så. Aldrig har så många miljoner människor slaktats som
under första och andra världskriget. Men om man börjar mäta i procent
av de deltagande folkstammarna så framstår inte siffrorna som så galna
(utom för judarna förstås, som nästan utplånades). Få av de deltagande
länderna förlorade mer än fem procent av sin befolkning.

Det
normala – urtillståndet för människan som jägare och samlare – är
mycket värre. Vid varje givet tillfälle i historien, i varje givet
folkslag, har omkring 20 eller 25 procent av befolkningen fallit offer
för våld. Så ser det ut. Drygt en femtedel, eller en kanske rentav en
fjärdedel av befolkningen har alltid dött i det ständiga kriget mot grannstammen.

I
nästan två hundra tusen år. Och mer ändå. Fem miljoner år bakåt i tiden
skiljer vi oss i det evolutionära trädet ifrån dem som skulle bli våra
bröder schimpanserna. Vi kan alltså sluta oss till att dessa fem
miljoner år har inneburit en tillvaro som varit en blandning av
mänskliga villkor och schimpansens. Schimpanser är heller inga ”ädla
vildar”. Räder, bakhåll, överfall och våldtäkter är normen i
schimpansflockarna. Precis som för människan.

Det säger sig
självt
att det evolutionära trycket har varit ganska hårt på att
utveckla människan till en varelse som misstror människor från
konkurrerande flockar – något som ger perspektiv på främlingsfientlighet. Det är först de senaste hundratalen år som vi ens börjar se på
främlingsfientligt våld som något annat än en samhällelig tillgång.

Men när mänskligheten lämnat urtillståndet är rädsla för främlingar inte längre rationell. Tvärtom. Vårt välstånd och vår civilisation bygger på öppenhet gentemot främlingar.

Det finns naturligtvis problem
. Invandrare är idag överrepresenterade i brottslighet och bidragsutnyttjande, och underrepresenterade i egenförsörjning. Men det främlingsfientliga tankesättet riktar inte in sig på problemen, utan på främlingen. Det är fel väg att gå.

Islam måste debatteras. Ifrågasättas. Alla religioner mår bra av att deras dogmer stöts och blöts i samhället. Det finns en välgrundad oro, efter alla terrordåd, och efter att religiösa företrädare krävt politiskt inflytande, för vad islam egentligen står för.

Men önskan att vilja förbjuda slöjor är inte ett uttryck för denna högst legitima religionskritik. Det handlar istället om en magkänsla. Och magkänsla är ingen bra grund för lagstiftning.

Arkiv