Annons

Ledarbloggen

Ivar Arpi

Ivar Arpi

Kan man ge skolelever i uppgift att debattera huruvida homosexuella par ska få adoptera barn? Inte om man frågar antimobbningorganisationen Friends. ”Omdömeslöst”, säger de om debattävlingen ”The great debate 2013” där niondeklassare från två Nackaskolor – Eklidens och Skuru – möttes på Skuru skola förra veckan. Lärarna bestämde att debattämnena skulle vara legalisering av cannabis, Indiens kastsystem och just huruvida homosexuella ska ha rätt att adoptera barn eller inte. DN har slagit upp nyheten om skolans val av debattämnen i en artikel som osar av indignation. Friends argumenterar för att debattfrågorna ”möjliggör för elever att tycka till om grupper av människor och deras rättigheter, vilket i sig är problematiskt ur ett maktperspektiv. Man ger också legitimitet åt frågan och visar att normen fortfarande är att heterosexuella adopterar barn, för den skulle aldrig ifrågasättas.” Läs: Detta borde inte få debatteras, åtminstone inte av skolungdomar.

Debattövningar är, och har även historiskt varit, träning i vad det innebär att vara en fri individ i ett fritt samhälle. Man föds inte till en fri medborgare, man utbildas till det. De invanda föreställningarna och lojaliteterna hemifrån, från familj och hemort, utmanas och ur ifrågasättandet uppstår nya tankar. Förhoppningsvis får man ett nytt förhållningssätt till världen. Vår demokrati bygger på att fria människor låter argument och idéer brytas mot varandra. Vi söker sanning genom att göra antaganden och sedan pröva deras sanningshalt, på denna princip bygger västerländsk vetenskap. Bara så kan vi upptäcka bristerna i gamla, etablerade sanningar och kan upptäcka nya, bättre. Därför är argumentationsövningar i skolan så viktiga – de tvingar eleverna tvingas tänka kritiskt och reflektera över sig själva. Därför är det ett problem när vissa ämnen betraktas som omöjliga att debattera, för att deras sanningshalt överhuvudtaget inte ska få prövas.

Det är beklämmande att kraven på rättning i leden förs fram av en respekterad och inflytelserik organisation som Friends, men dessvärre utgör det bara ytterligare ett exempel på hur debattutrymmet stryps i toleransens namn: Ifrågasätt inte detta, här går en gräns, det där ska du inte säga.

Men vem bestämmer vilka sanningar som inte får diskuteras? Utifrån vilka kriterier? Och om dessa frågor har så självklara svar – varför då inte visa det i en fri och öppen debatt?

Det är en sliten klyscha att säga att vårt samhälle alltmer präglas av mångfald. Men det är sant. Moraldebatterna kommer knappast minska i antal och styrka framöver. Vi behöver alla träna oss på att diskutera mer snarare än mindre. Visst, det kan vara obekvämt att bi ifrågasatt ibland, men vad är alternativet?

Arkiv