Vad än den omhuldade kulturedaktionen i DN-skrapan än vill pådyvla,

kommer ALDRIG falla i god jord hos den normativa kulturätaren.
De högtravande kommentarerna,och ”ett lick in the brown” för allehanda kulturspektakel
som för oinsatta mest företer sig på allehanda platser,där få om inte andra än den inre kretsen ens ger
ett halvt ögonböj,borde om inte annat ftf ge denna kulturredaktion rött ljus,
i samma anda som A-bladets ljushuvud Linderborg,samma skrot& korn.
Allt som inte utgår ifrån arbetarperspektiv/historia,det skall vi gemensamt sabla ner.
Har ännu inte skådat en skribent ifrån de samma skräporgan som gett en vederhäftig kritik inom klassisk musik,jazz eller de musikyttringar som inte innebär pop,rock hip-hop,street.
Nej där går definitivt gränsen.
Skicka allehanda musikrescenter till världens ände för att konstatera att Madonna inte fyller scenen,
eller att Gagga posören förutom att inte fylla de extremt yttre behängda ,inte ens fylla den inre kvoten av intelligens,hade troligtvis undertecknad efter snabb scanning på Youtube också konstaterat.
Till vilka är kulturredaktionerna ämnade?
För twittervänstern,där i det journalistiska badkaret för  introverta böjelser och åsikter, där inhemska hemligheter sköljs&blöjs?
För normalkonsumenten,som utan rodnad köper sin tredje Läckberg i pocketupplaga på närmsta  Pressbyrå och till kulturvänsterns värsta förfång laddat ner Lasse Stefanz senaste?
För de övertjattrande synonymer som för alltför stor utkomst säger sig representera kultur-Sverige?
För mig personligen framstår kulturankdammen mer av incestbetygelser än av inbjudande till de mer av enklare sort och härkomst.