Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

På dagens sida ställer jag mig frågan om det verkligen är så fiffigt att bygga in ett inbördeskrig i Socialdemokraternas partiledning. Den frågan är inte ny och jag är inte den första att ställa den. Göran Persson brukade varna för det, vilket Johanna Graf påminner om i en bloggpost och även i en debattartikel i Expressen.

I inlägget nämner hon ett antal framtidsnamn inom Socialdemokratin – namn som har potential, men som inte förekommer i diskussionerna om hur partiet ska förnyas i toppen. Kontentan är att det inte direkt syns något dream team idag, men att partiet fortfarande har potential.

Och visst finns det folk som väntar och bidar sin tid. När jag läser just Johanna Grafs blogg blir jag verkligen beklämd av tanken på hur otacksamt det är att vara partiaktiv – för jag inbillar mig inte att det är så värst mycket bättre i andra partier, även om vägar in och fram förstås är kortare i små partier.

Alla dessa hierarkier, falanger och intriger. Alla fasader och kulisser som ska implicera medlemsinflytande och interndemokrati, men som i själva verket gör ett dåligt jobb att dölja det toppstyre som egentligen kännetecknar en partistruktur. Hon har beskrivit det många läsvärda gånger, i nästintill förtvivlade ordalag under de senaste dagarna. Inte minst frustrationen i att vara lokalmedlemmars valda ombud till den förestående kongressen och veta att man i princip bara förväntas göra och rösta som partiledningen säger:

”Jag är en av de där demokratiskt valda kongressombuden. Under tiden fram till den 25 mars har jag därför lagt in många möten med dem som valt mig. Igår satt jag i åtta timmar på kaféet utanför stadshuset i Solna. På kvällen var jag på en lokal partiförenings årsmöte. Alla frågade mig: Vem kommer de föreslå? Kommer hela partiledningen ställa sina platser till förfogande? Vilken är din favoritkandidat?
Jag kunde inte svara på en enda fråga.

Om jag hade sagt att det val de själva fått göra, när de valde bland mig och en massa andra ombud till partikongressen, bara var en chimär, ren skendemokrati, då hade de blivit bestörta. Jag var tvungen att upprätthålla nån slags mask av att det fortfarande var nån vits med att de valt mig som ombud; att det gjorde nån skillnad.”

Känslan som verkar finnas hos många S-medlemmar, av att det som pågår ”däruppe” bara är ett spel om vilka rumpor som ska inta vilken förmånlig maktposition måste vara förödande för förtroendet och i förlängningen engagemanget. Graf själv skriver att hon mest är ”desillusionerad” och funderar på vad hon  ska göra med sitt samhällsengagemang när politiken nu inte tycks ”handla om att bygga det goda samhället så mycket som några fås intrigerande i syfte att behålla de egna förmånerna”. Och man måste ju onekligen säga att hon beskriver intrigerna synnerligen träffande:

”Just nu verkar min gamla parodi-beskrivning på läggspelet stämma kusligt väl:
– OK, ni får er högerledare, men inte Damberg för han är för medelklass, ni får ta Östros, hans farsa var iallafall bergsprängare, men då ska vi ha Veronica Palm som partisekreterare! – Nänä, Lena Sommestad kan ni få, men inte Palm, då ska vi ha Micke som partiledare! – Jamen om vi tar en rejält facklig kille som ekonomisk talesperson då, Thomas Enerot var ju metallarbetare i ungdomen? – Vadå kille, vi måste ju tänka på varannan damernas! – Shit, tänkte inte på det… – MEN hörni, nu har vi ju INGEN från skogslänen, det går inte.

Tanken som slår en när man läser Grafs blogg är också denna: Om det nu finns en massa medlemmar som ser det orimliga i rävspelen i toppen. Om det nu finns dugligt folk som skulle kunna ta vid och föra partiet in i framtiden. Varför accepterar ni misshushållningen som pågår? Varför gå med på att vara röstboskap?

Att moderater som är missnöjda med än det ena och än det andra inom M ändå håller tyst är begripligt, M-ledningen firar i stort sett hela tiden framgångar och har bevisat sig förmögen att vinna val. Men S-ledningen? Inte så värst, va? Varför låta en ledning som förlorat val och inte tar ansvar för detta klamra sig fast vid poster och ytterligare köra partiet i botten?

Arkiv