X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Jag läser om Novus mätning, där de rödgröna leder med 47,9 mot Alliansens 46,2 procent och där skillnaden mellan Socialdemokraterna och Moderaterna är blott 2,2 procent. Det blir allt mer uppenbart i mätningarna att väljarna verkligen inte har för avsikt att ge politikerna någon ro att luta sig tillbaka under året. Så här kommer det att se ut i valrörelsen, jämnt och tajt.

De rödgröna leder fortfarande, men det där med att S och M är i stort sett lika stora är fascinerande att se. Den rödgröna ledningen kan vi näppeligen tillskriva en utveckling där S har hittat tillbaka till sin formkurva från fornstora dar. Tvärtom. S backar och rasar och haltar framåt mest hela tiden. Den rödgröna ledningen är först och främst Miljöpartiets förtjänst, ibland även Vänsterpartiets.

Vi ska inte inbilla oss annat än att det svider. Socialdemokraterna är vana vid att vara störst bäst och vackrast och nu ser de plötsligt en jämnstor kombattant i Moderaterna – ett parti som de i åratal kunnat skildra som ett ondskefullt parti i en utvald och rik elits tjänst.

Så kan de inte göra längre. Det är inte trovärdigt att skrämmas med högerspöket när det har lika många väljare som arbetarrörelsen själv. Skrämseltaktiken är med andra ord förlegad och man måste nu börja argumentera bättre.

Arkiv