Annons

Ledarbloggen

SvD

SvD

SvD har på ledarplats och på ledarbloggen kommenterat regeringens beslut att om inköp av JAS Gripen E/F. På ledarbloggen efterlystes inlägg som kunde förklara hur regeringens ekonomiska ekvation kunde gå ihop. Inget sådant har inkommit. I stället har det kommit inlägg som pekar på problemen.

Lars Ekeman, seniorrådgivare vid Folk och försvar, har kritiserat hemlighetsmakeriet och krävt en ökad offentlighet om JAS-affären.

Den försvars- och säkerhetspolitiske bloggaren Wiseman skriver nu att det är svårt att tolka beslutet som annat än näringspolitik när regeringen inte lyssnar på sin egen myndighet, underlåter att göra de utredningar man flaggat för och dessutom agerar tvärtemot de motiveringar som uttalas:

Förra helgens besked från allianspartiledarna var inte överraskande. Vad som hade överraskat var om man hade gått på Försvarsmaktens förslag och därtill lagt den tilläggsfinansiering ÖB anmält behövs för att klara den av Riksdagen beordrade Insatsorganisation 2014, vilken kräver årliga miljardtillskott bara för att bästa fall nå driftsättande år 2019. Då krävs fortfarande ytterligare några tiotals miljarder kr för att omsätta den materiel vars anskaffning man under en 15 års period skjutit framför sig.

Regeringens förslag för anskaffning av JAS 39E är illa underbyggt och förankrat i verkligheten. Att Sverige behöver ett nytt stridsflygplan för att ha luftstridskrafter som är teknologiskt relevanta bortom 2020, råder det inget tvivel om. I sitt budgetunderlag var Försvarsmakten mycket tydlig med att 60-80 nya stridsflygplan (beroende på utformning och utrustning) krävs 2020 och framåt för att Sverige under en veckas tid ska kunna hålla emot ett begränsat militärt angrepp så att utländskt militärt stöd ska hinna anlända. Detta förklarade Försvarsmakten under det seminarium hos organisationen Folk och Försvar där budgetunderlagets JAS-del diskuterades offentligt och poängterade att egentligen krävs betydligt fler flygplan för att effektivt kunna lösa landets försvar.

Under Almedalsveckan gick ÖB ut i media med informationen att om en anskaffning av en ny version av JAS 39 beordras och inte ytterligare finansiering görs kommer det att få mycket allvarliga konsekvenser inom Försvarsmakten, där man till och med kan tvingas lägga ned hela truppslag för att finansiera anskaffningen. I försvarsdebatten på nätet bemötte sedan moderata försvarspolitiker alla de påpekanden som gjordes om undermålig finansiering av JAS 39 och Försvarsmakten med mantrat ”omvärldsanalys, fastställande av uppgift och därefter finansiering”. Omvärldsanalysen skulle då utgöras av den under sommaren beordrade försvarsberedningen.

Tydligen har nu den inriktning som mantrat manifesterade ändrats, då allianspartiledarna fastställt att 40-60 JAS 39E ska beställas och att Försvarsmakten för detta ska få en blygsam finansiering om 200 miljoner kr extra per år (utom 2013 som ger 300 miljoner kr). Utan att den nya försvarsberedningen ens är presenterad har man kommit fram till en summa som krävs för finansiering, vilken är oerhört långt under vad Försvarsmakten ens sagt krävs för att förverkliga den nya insatsorganisationen, och dessutom kommit fram till ett antal flygplan som är 20 under det Försvarsmakten angett som en skamgräns. Frågan är till vad man nu ska ha den nya försvarsberedningen när dessutom andra uppgifter gör gällande att dess slutrapport dessutom kommer att presenteras efter valet 2014 och försvarspropositionen som annonserats till samma år.

Den så kallade budgetökningen innebär i realiteten en minskning av minskningen då de 200 miljonerna i praktiken är en bråkdel av inflationen och en försvinnande liten del av kostnadsökningen på försvarsområdet. Ska man slå ut det på personalkostnader motsvarar det inte ens en samhällsgenomsnittlig årlig löneökning för Försvarsmaktens personal. Hur summan då ska räcka till att utveckla och anskaffa ett nytt stridsflygplan, iståndsätta den nya insatsorganisationen, fylla den med i dagsläget ofinansierad materiel för 25 miljarder kr till 2019 och därtill lösa ut ytterligare uppskjuten materielanskaffning för ca 50 miljarder kr till mitten av 2020-talet, är svårt att få ihop.

Situationen blir än mer märklig när den moderata ordföranden i försvarsberedningen i P1 Morgon rättfärdigar anskaffningen av nya stridsflygplan med utvecklingen i närområdet. I månader har man tidigare försökt vifta bort påpekanden om den allt mer förvärrade demokratiska utvecklingen i Ryssland kombinerad med landets oerhört expansiva militära upprustning och uppträdande. Så plötsligt lägger man om retoriken och pekar på att en ny version av Gripen behövs för att möta denna oroande utveckling för att i nästa stund lova bort motsvarande en division av det svenska Flygvapnet till Schweiz mitt i den period när styrkeförhållanden är som sämst i det svenska närområdet, nämligen 2016 till 2020.

Kan det bli tydligare att det inte är försvarsförmågan som är prioriterad i denna affär?

Framträdandet i P1 Morgon bekräftar också en annan företeelse som av sekretesskäl är svår att diskutera, men som Allan Widman tog upp i ett gästinlägg på Wiseman’s Wisdoms under sommaren. Det förbjudna i att diskutera händelseutvecklingen i Sveriges närområde.

Att diskutera underrättelserapporter är något man inte kan göra av sekretesskäl. Just ordvalen i inslaget i P1 Morgon visar på det många befarat, nämligen att Regeringen tar del av de underrättelserapporter som sammanställs, men att man bortser från rapporternas innehåll i den offentliga politiken då man av sekretesskäl aldrig kan bli synad.

Det är alltså svårt att tolka Regeringens agerande avseende anskaffningen av en ny version av JAS 39 som något annat än näringspolitiskt när man inte lyssnar på sin egen myndighet, underlåter att göra de utredningar man flaggat för och dessutom agerar tvärtemot de motiveringar som uttalas. I stället för att försvars- och säkerhetspolitiken bygger på analyser av läget i omvärlden och hänsynstagande till den säkerhetspolitiska utvecklingen i närområdet tar sig ”försvarspolitiken” allt mer formen av kortsiktiga ekonomiska vinster till priset av långsiktiga försvarspolitiska problem som man med varm hand överlåter åt någon efterträdare.

Under Almedalsveckan genomfördes en skarp start med incidentroten från Visbybasen. Bullret och uppenbarelsen av Gripenflygplan över Visby tolkades då av deltagare i Almedalsveckan som ett PR-jippo, vilket Försvarsmaktens informationsdirektör fick dementera på sociala medier. Just den tolkningen visar hur långt ifrån verkligheten och allmänheten Försvarsmakten och försvarspolitiken i dag har hamnat. Är det då så konstigt att ett av Sveriges viktigaste försvarspolitiska beslut kommer att fattas på så lösa grunder?

Wiseman

Försvars- och säkerhetspolitisk bloggare

 

Arkiv