Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Östran har en intervju med Håkan Juholt idag. I den säger han bland annat följande:

 

”Är du besviken, bitter eller ledsen att jobbet som partiordförande blev så kortvarigt som tio månader?

– Nej, verkligen inte. Jag har aldrig eftersträvat att bli partiordförande. Jag ville inte ha jobbet. Jag ville inte leva det livet. Däremot är jag fostrad att inte säga nej när kompisarna vill att man ska ställa upp.

(…)

Din efterträdare Stefan Löfven han har inte gett dig något tungt förtroendeuppdrag i sitt nya lagbygge inför valet 2014?

– Vi pratar om framtiden hela tiden. Han har väldigt mycket att tänka på just nu i sitt nya jobb. Jag förvägrades rätten till en företrädare som gav mig stöd. Jag vill ge Stefan Löfven trygghet och mitt 100-procentiga stöd.”

 

Juholt sade ju bara ja när kompisarna ville att han skulle ställa upp? Och sen förvägrades han rätten till en företrädare som gav honom stöd? Ojoj, Juholt. Det var magstarkt! Frågan man ställer sig är om Juholt helt enkelt har glömt bort att det var han som drog ur proppen när han som första riksdagsman ut medverkade till att avgångskraven mot Sahlin började regna. Kanske inte så konstigt då att Sahlin förhöll sig rätt sval?

Mången socialdemokrat har under de senaste årens turbulens fått lära sig detta. Att det i politiken inte finns någonting som heter rätten till stöd, vare sig från för- eller efterträdare.

 

 

Arkiv

Fler bloggar