Annons

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Gårdagens SVT Debatt var, ja, som SVT Debatt är. Rörigt, ganska gapigt och i en hastighet som inte direkt främjar kommunikationen. Men, det är en del av programformatet och sådant kan ha sin charm. Vad som däremot inte är så himla charmigt är hur programmets uppsättning deltagare verkar ha blivit till. Under gårkvällen postade såväl Sara Mohammad som Bahareh Andersson irriterade berättelser på Facebook om hur de under veckan kontaktas av programmet och ombetts medverka, men hur detta till slut inte blivit av.

I Mohammads fall är det kanske snarast ett utslag av slarv, där hon efter en del telefonerande – och efter att hon själv sett till att hålla kvällen ledig – helt enkelt aldrig fått det sista samtalet som skulle vara bekräftelsen på deltagandet.

I Anderssons fall är det värre. Deltagandet spikades, Andersson stuvade om i sitt schema och gjorde sig redo att delta i egenskap av feminist och muslim.

 

Resumé skriver om det hela:

Men senare under dagen hörde SVT av sig igen. Hon blev i sista stund avbokad från programmet på grund av att en av de andra debatt-deltagarna vägrade att delta om hon skulle medverka. Parten i fråga var Islamiska förbundet, bekräftar Mette Friberg, programchef på SVT Göteborg och ansvarig utgivare av ”Debatt”.

– Vi ville framför allt ha med Islamiska förbundet i debatten, och vi ansåg att det var väldigt viktigt. Hon ringdes in samma dag. Sen uppstod den här situationen. Och eftersom hon ringdes in samma dag, och liknande röster redan fanns med i programmet, avbokades hon, säger Mette Friberg.”

 

Man kan kanske förstå att Debatt var fokuserade att få in representanter för Islamiska förbundet, som varit omdebatterade hela veckan. Samtidigt är det obegripligt hur Mette Friberg kan påstå att ”liknande röster redan fanns med i programmet”. Upplägget var tvärtom problematiskt, i så måtto att spelplanen verkligen reducerades till ”två muslimer anklagar en sosse och en antirasist för rasism mot muslimer”.

För jo, det fanns röster som argumenterade emot Mohammed Kharraki från Islamiska förbundet och Fatima Doubakil från Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén. Men de huvudsakliga motdebattörerna var Expos Alex Bengtsson och Socialdemokraternas Vivianne Macdisi.

Inget fel på dem, men då hamnar vi ändå i ett lite skevt läge. Macdisi argumenterade utifrån ett tydligt S-perspektiv. Relevant ja, men samtidigt snävt. Den vidare diskussionen gäller ju inte bara vem som kan företräda S, och hur S-interna processer ser ut etc.

Och Expos perspektiv är ju det antirasistiska. Också relevant, men samtidigt är frågan om vem som är rasisten i varje givet ögonblick just den ingång som Islamiska Förbundet ständigt föredrar att placera alla debatter om deras tveksamma ageranden på. Alex Bengtsson var förvisso tålmodig och framhärdade i att de föreläsare organisationen bjudit in är antisemiter och homofober, men likväl så innebar upplägget en begränsning av debattens möjligheter. Bengtsson framhärdade och motdebattörerna nekade, samtidigt som de gång på gång anklagade honom för att gå rasistiska och islamofoba krafters ärenden i och med sin kritik. Rundgång och reduktion.

 

Debatt förefaller ha en lite simplistisk syn på det här med vilka åsikter som företräds. I den här debatten löper klyftorna längs flera dimensioner och att Kharraki och Doubakil hade motparter i frågan om rasism må stämma, men då har man svikit den muslimska grupp som framför tv-apparaten önskade sig andra sorters mothugg. För med det här upplägget saknades en muslimsk motpart som kunde vara den som säger ”jag ÄR muslim och jag ser ingen islamofobi eller rasism i att ogilla de föreläsare som vi pratar om nu. Tvärtom, jag ogillar dem också!” Bahareh Andersson hade kunnat vara en sådan person. Att hon är impopulär i grupperingarna kring Islamiska förbundet syns inte bara i kraven på att hon inte ska få vara med i debatten, men även i formuleringar som i denna artikel där hon beskrivs som ”en självutnämnd ”muslimsk feminist” med en uttalad islamfientlig syn”.

Ja, några muslimer i publiken tog till orda och sade emot Kharraki och Doubakil. Men att man inte gav ett lika stort utrymme åt en huvuddebattör med denna profil är faktiskt en skandal. Därigenom har man låtit Islamiska förbundet kidnappa den muslimska identiteten igen. Jag förstår att Bahareh Andersson med flera är upprörda.

Läs även Nima Dervish i samma ärende.

Arkiv