Jimmie Åkessons dilemma

Ingen ramlar väl av stolen av Aftonbladets avslöjande att Sverigedemokraternas Kent Ekeroth, förutom att vara ekonomiskt nod, också har redaktionell och arbetsledande funktion för Avpixlat, något som han hittills har förnekat. Som arbetsledare verkar han fungera sådär. Av mejlkonversationerna att döma är mysfaktorn i hans chefsskap ganska begränsad.

”Kom igen nu – gör sidan intressant och levande. Just nu ser det dött ut”, mejlar han till redationen vid ett tillfälle. ”Vad är det med moderatorn?”, undrar han irriterat vid ett annat. Ekeroth klagar även över att ingen i redaktionen ”någonsin svarar” när han ringer. Det är svårt att inte tänka tanken att karaktären på de läckta mejlen handlar om en eller flera redaktionsmedlemmars missnöje med chefen…

Om man bortser ifrån det smått komiska i att Sveriges största hatsajt hanterar arbetsmiljöproblem genom läckor till kvällspressen så är avslöjandet som sagt ingen kioskvältare. Det är bara bekräftelsen på det alla vetat. Nu måste Åkesson sparka Ekeroth, konkluderar Lena Mellin på Aftonbladet. Jo, enligt nolltoleransen ”måste” han ju det. Men predikamentet för Åkesson är att han även ”måste” låta bli.

Denna slutliga bekräftelse förklarar också varför Sverigedemokraterna haft så mycket lättare att förlåta de besvär som Ekeroth orsakat partiet. De har helt enkelt inte råd att peta mannen som i praktiken basar över SD:s främsta kampanjsajt och därmed är befälhavare för hela den internetbaserade supporterskaran. Om han skulle tjura ihop och vända Avpixlat emot partiet vore det en opinionsmässig katastrof för SD.

Att andra medier sågar SD, ja det är väl snarast en fördel för partiet, vars positionering går ut på att vara motvikt till eliten. Men om Avpixlat plockar fram sågen, ja då hänger Sverigedemokraternas planerade valtriumf 2014 betydligt lösare.