Ledarbloggen

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson

Buden är förstås genast många om vad KD behöver samt vad var och en av oss önskar att KD nu ska ta sig till. När en partiledare avgår släpps mycket sådant fritt som egentligen alltid borde vara föremål för idog diskussion tillika högaktiva sociala medier: Vilken ideologi har partiet? Vad borde man gå i för riktning? Vad står man egentligen för? Vad är en tydlig ledare och hur kul är somliga?

Nåväl heller lite då och då än aldrig. I Twitteriet har föreslagits en kvinna till ny ledare, en tydlig konservativ linje som partilinje samt karismatiska ledare i största allmänhet. Varför kön ibland tycks viktigare än innehåll och tankeskärpa är lika märkligt idag som det var förr när bara män kom i fråga. Kön verkar idag lika centralt som det var på den tiden då kvinnor aldrig kom i fråga. Så varför inte börja i idéer och person? Då blir det säkert bra. Oavsett kön.

Och då är budet på sina håll ett tydligare konservativt parti. Det kan man ju tycka. Men även detta känns etikettering till förvirring. Vad avses och vad är – återigen – innehåll och idé? Är konservativt det traditionella ”bevara för att förändra” och vad betyder det i så fall för välfärdsstaten och skattetrycket? För statens utbredning och medborgarens inflytande? Ska det bevaras som det är eller vill man se konservatism i någon annan mening?

Karismatiskt kan man väl förvisso köpa! Det är vad det är.

Ett KD som fortsätter fokusera på var politikens gränser går och var de borde gå. Ett fredande av civilsamhället så att vi till slut lär oss att det är skillnad mellan stat och samhälle. Och, om man får önska, ännu mer av diskussioner om vad som är Rätt och Fel, inte bara i avseendet ekonomiskt gynnsamt, utan moraliskt.

När det är sagt: Det blir träligare utan Hägglund.

Arkiv

Fler bloggar