Ledarbloggen
PJ Anders Linder
PJ Anders Linder
Centern har svikit sina rötter. Det är en av de vanligare kommentarerna i turbulensen kring idéprogrammet. Och ja, det är klart att ett parti som en gång hette Bondeförbundet har sina rötter utanför storstäderna. Den allmänna bilden är också att Centern förblivit ett landsbygds- och bondeparti. Företrädare i distrikt runt om i landet får uttala sig och beklaga sig över partikamrater i storstaden som inte är riktiga centerpartister.
Men var är Centern egentligen stark? Det beror på hur man ser på saken.
Går man på väljarandel gäller landsbygdshypotesen. Den interna topplistan i riksdagsvalet 2010 ser ut så här:
1. Gotland 14,6 procent
2. Jämtland 12,8
3. Kronoberg 9,9
4. Kalmar 8,9
5. Halland 8,8
Fast ser man till antal röster blir bilden en annan:
1. Stockholms län 41 369
2. Stockholms stad 33 895
3. Uppsala 17 838
4. Östergötland 17 561
5. Halland 17 178
Här finns två motstridiga slutsatser att dra: 1. Om hela Centern vore lika stark som på Gotland skulle partiet verkligen vara att räkna med. 2. Det är i storstäderna det finns många väljare och därmed många väljare att vinna. Nyckeln till framgång är att växa i bygder dit människor flyttar, inte att växa i bygder som människor flyttar ifrån.
Att överge tillväxtområdena och satsa ensidigt på klassisk intressepolitik för landsbygden ter sig som en i längden hopplös strategi. Men det betyder inte att man har råd med ensidig storstadspolitik. En stor majoritet av partiets väljare finns trots allt utanför storstadsområdena och kan inte tas för givna. Det hade nog varit smart av idégruppen att ägna lite mer kreativitet åt frihetliga svar på landsbygdens och de mindre orternas frågor och lite mindre på att dra frihetliga principer till sin spets.
Ett enda distrikt finns på bägge topplistorna: I Halland får C goda 8,8 procent av rösterna, vilket innebär att 17 178 personer har tagit den gula C-sedeln. Man är både stora och många. Vilket är hallänningarnas bud till Annie Lööf?