X
Annons
X

Ledarbloggen

Maria Abrahamsson

Maria Abrahamsson

Det var så skönt att i morse höra statsministern vänligt men bestämt tacka nej till erbjudandet att få hålla enskilda överläggningar med LO:s ordförande. Reinfeldt nobbar visserligen även TCO:s Sture Nordh, som om möjligt lät mer förnärmad än vanligt. Men priset tog ändå Wanja Lundby-Wedin, vars surhetsgrad närmar sig citronens.

-Jag representerar ändå 1,7 miljoner löntagare, utbrast en indignerad
LO-ordföranden i Ekot.

Jovisst, men hur meningsfullt är det för en moderatledd regering att lägga dyrbar tid på en organisation som till och med har kongressbeslut från i år på att man ska bidra ekonomiskt och samverka med det socialdemokratiska partiet?

Kanske har Lundby-Wedin fått en släng av minnessvaghet. För ett par
veckor sedan applåderade hon triumfatoriskt de rödgrönas utspel om att bygga en gemensam regeringsplattform till 2010. Ja, som alternativ till den högerregering som står handfallen i finanskrisen, lät det då (12/7).

LO:s alla medlemmar till trots, hur begåvat vore det av en borgerlig statsminister att lita på vad LO-toppen säger när den har som rättvisefilosofi att förmå förbunden lokalt att avstå sex kronor per medlem och år till den socialdemokratiska partiapparaten? Utöver det mångmiljonstöd som LO direkt och indirekt skjuter till partiets kampanjkassa i valtider. Tala om hån mot de över 400 000 medlemmar som röstade på ett alliansparti i senaste valet.

En borgerlig statsminister kan knappast heller rycka på axlarna åt att LO:s ordförande sitter i socialdemokraternas högsta organ och är djupt involverad i framvärkandet av partiets politik.

Så varför i hela fridens namn skulle Fredrik Reinfeldt över huvud taget överlägga enskilt med Wanja Lundby-Wedin? Någon – Mona Sahlin? – får gärna svara på den frågan.

Arkiv