Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Häromveckan stoppade transportbolaget DB Schenker sina leveranser till Rinkeby med hänvisning till att situationen där blivit för hotfull för företagets chaufförer. Schenker ansåg sig inte kunna garantera personalens säkerhet och ställde därför in sina varutransporter helt. Inom loppet av en vecka hade två allvarliga incidenter inträffat – en chaufför överfölls och misshandlades så grovt att han hamnade på sjukhus i samband med ett rånförsök, en annan blev omringad och när han försökte ta sig därifrån kastades det sten efter honom. Incidenterna har förstås skapat oro hos de anställda och Aftonbladet berättar:

”När det var dags att leverera varor i tisdags var det ingen chaufför som ville köra till Rinkeby. I onsdags körde budbolaget ut livsviktig gods som mediciner med hjälp av Securitas och civilklädd polis. Men situationen blev då åter hotfull efter att de civila poliserna upptäckts. Vid leveranserna i går ville säkerhetspersonalen från Securitas inte följa med men hänsyn till arbetsmiljöskäl.

– Så då fick vi inte ens ut mediciner, säger Pierre Olsson.”

 

Sedan dess har leveranserna lyckligtvis återupptagits. Rinkebyborna kan återigen få paket, mediciner, ja helt enkelt tillgång till samma service som alla andra boende i förorter runtom Stockholm. Men att det ens går så här långt är ett allvarligt och mycket dåligt tecken på utvecklingen i orten.

Händelser som denna är inte längre isolerade och enstaka. Det händer titt som tätt – och av vardagligheten följer att vi rapporterar mindre. Brinnande bilar? Jo, det händer ju då och då. Har väl varit ett par vändor med sådant under sensommaren bara. Överfallna tjänstefordon och tjänstemän likaså. När det inte är lastbilschaufförer eller brandbilar är det poliser. I helgen twittrade polisen Martin Marmgren ut  en bild föreställande en lastpall, ett bord och några cementblock. Alla föremål på bilden hade ett gemensamt – de hade kastats från en gångbro efter några poliser i en förort någonstan i nordvästra Stockholm. Så här beskriver Marmgren situationen:

”Detta kastades mot kollegor från gångbro igår. Inget ingripande innan, inga oroligheter. En helt oprovocerad attack.”

Han berättar även om ett annat tillfälle för några veckor sedan, då stenkastning splittrade framrutan på polisbuss, varvid tre poliser fick glassplitter i ansiktet. Men den här gången, nu i helgen, berättar Marmgren vidare, ”hade kollegorna varnats av ansvarsfull medborgare som ringt 112”. Så inget av det kastade träffade dem, lyckligtvis.

 

När det är oroligt i förorterna får vi ofta en förenklad bild där det verkar finnas två parter. Den ena parten är polisen, den andra är de som skapar oron, vilket inte sällan tolkas som lite av ett uppror med hela orten som avsändare. Men de där stenkastarna är inte representanter för hela förorten. Den där människan som ringer 112 och varnar poliser för bakhåll – den människan bor också i förorten. En inte alltför vågad gissning är att den människan föredrar polisnärvaro framför uteblivna medicin- och paketleveranser. För den människans skull får vi inte börja betrakta stenkastning och brinnande bilar som ett vardagligt inslag i förortsmiljön.

 

Arkiv

Fler bloggar