Varför frågar aldrig journalister ”Hur då”? Svarar inte NN kan man alltid skriva ”På frågan HUR hade NN inget svar” vilket alla utom frälsta tolkar som en floskel från NN.

Birger Schlaug uttryckte det mycket väl i en bloggpost 11:e november. (Jag länkar inte, för då brukar kommentaren fastna i filtret. Men snoka gärna rätt på Schlaugs blogg och läs hela inlägget. Det är betydligt längre än nedanstående utdrag.)

”Den här typen av resonemang – som utgår från att syftet med partier är att få så många röster som möjligt – är att reducera politiken till en simpel fråga om marknadsandelar. Som om partier vore företag vars uppdrag var att kränga varor på en marknad. Lägg dig i mitten, behaga så många som möjligt, akta dig för att torgföra sådant som kan uppfattas som hotande, skit i ideologi och analys över vad som behövs för att t ex minska klimat- och miljöhot. Akta dig noga för att gå utanför vänster-högerskalan. Behaga de där som inte vet så mycket, behaga lite till vänster, behaga lite till höger. Gör lite formella uppgörelser hit och lite formella uppgörelser så du hamnar i mitten. Hej och hå.

Men det viktiga för ett politiskt parti som utgår från idéer och värderingar är inte att placera sig i förhållande till andra partier genom en smart strategi. Det ena skälet till att ett idéparti existerar är att vinna så många människor som möjligt för sina idéer, inte för sin organisation som sådan. Har man som mål att röstmaximera kan man möjligtvis göra som doktorn och analyschefen föreslår, men har man för avsikt att ta politiken på allvar genom att vilja förändra samhället finns det bara ett sätt att verka: man driver den politik man tror på, man driver opinion för det som ligger i linje med ens ideologiska övertygelse, man vågar stå för det man tycker och placerar sig inte i det som andra avgör skall vara mitten. Man bryr sig definitivt inte om vad analyschefer från ett opinionsinstitut tycker och tänker.”
- Birger Schlaug

Birger Schlug har onekligen en poäng. Har man ett partiprogram som säger vad man vill med sin politik så får man väl propagera för det.

Det är nog bra med ett partiprogram och en vilja att genomföra detta. Men om man inte får makten att genomföra åtminstone delar av vad man vill så är det kanske rätt lönlöst med ett program som inte är någorlunda i takt med folkopinionen. Vilket dock inte hindrar att man kan propagera för det man tror på då man hamnat i maktställning. Vi har redan rätt många partier i Sverige och det finns exempel på länder där kohandeln har varit omfattande och där minipartier genom utpressningspolitik vid kohandeln har fått genomslag i politiken som gagnat bara en lite grupp av medborgarna.

Mot bakgrund av omvärldsläget finns det för närvarande högst tre vettiga idéer att bygga partipolitik på. Ett grönt parti där medlemmarna accepterar standardsänkningar eftersom de uppfattar dem som nödvändiga, Ett Sverigeparti som representerar ursprungsbefolkningen/medborgarna, och ett litet högerparti som representerar kapitalet som behövs för nya industrisatsningar.

Vägen dit lär behöva innebära en del kommunalt trots mot den nationella/överstatliga administrativa överbyggnaden. Det kommunala självstyret finns på riktigt.

Politiska visionärer är en bristvara i Sverige, i synnerhet i de gängse partierna. Extremister åt olika håll har ofta mer långsiktiga och episka visioner, men är otillräkneliga på annat vis. 

Frågan är om den massmediakontrollerade och oportunistiska parlamentarism vi har idag verkligen är det bästa för Sverige. Den tycks inte frambringa några politiska genier direkt…

Jag har också stört mig på ”lyssna in”. Det låter som någon form av pejling medelst antenner.

Kan du få det dit?
Jo det verkar som ett compact living recept på partierna.

Men som T-Forden (A?) You can get it in any colour you like as long as it’s black…
Visade ju sig att gemene man vill ha flera färger – trots samma bil

Saknar ord om Birger och Mona som har lyfts av vänster pressen skandal journalister…skönt att media avskedar några hundra så vi slipper läsa allt obegåvat.

Meningen är väl att ett parti ska söka stöd för sina åsikter och att jobba för en förändring av opinionen. Ett parti ska lyssna på sina medlemmar. Börjar man lyssna för mycket på alla andra så försvinner meningen med partiet. 

Om man frångår sin kärnpolitik för mycket så får det konsekvenser. Gröna partiet skapades för att man ansåg att miljöpartiet hade övergett sin gröna politik. För mycket kompromissande.

Jo visst. Men sedan är ju problemet med Mona att hon saknar insikter och analysförmåga vilket i stora stycken hindrar henne från att välja en gynnsam riktning att förändra opinionen i.

Mona Sahlin skall plocka in, inte lyssna in, då hon har haft ett enda riktigt jobb och det var som diskplockare på SVD och det borde hon återgå till snarast.

Gissar att skribenten (Maria L.) antingen menar att uttrycket är en ”lågoddsare” eller att hon glömt ett ”ingen”; ung. ”ingen högoddsare”. Eller?

Synd bara att politikerna inte använder sina öron att lyssna med . Att dom inte heller använder sin hjärna att tänka med. Har politiker en hjärna dunm fråga klart dom inte har. . Tror inte dom har det som dom talar. Där gäller bara att fylla den egna plånboken.

Jo. Dessutom förstår jag inte hur ”stämmandet i bäcken” passar in i sammanhanget. Vad är det som skall förhindras (på ett tidigt stadium)?

Bara så att ingen tror att jag försöker löjligifiera Ludvigsson: Det blir väl så här när man i jobbet tvingas läsa intervjuer med Mona Sahlin. :)

Jo. Dessutom förstår jag inte hur ”stämmandet i bäcken” passar in i sammanhanget. Vad är det som skall förhindras (på ett tidigt stadium)?

Bara så att ingen tror att jag försöker löjligifiera Ludvigsson: Det blir väl så här när man i jobbet tvingas läsa intervjuer med Mona Sahlin. :)

”högoddsare” skall det vara men meningen går inte ihop. ””Lyssna in” är en högoddsare på listan över kandidater till det politiska Sveriges mest frekventa uttryck.” borde det stå.

Det där får jag inte heller ihop. Tycks som skribenten har tänkt något som inte följt med ut i texten. Och vad sjutton är sifo-part-ism? SIFO-partiskhet? Funkar inte i sammanhanget. SIFO-ism skulle möjligen funka. :/

Att ”lyssna in” är inte samma sak som att ”lyssna på” eller att ”lyssna”. ”Lyssna på” någon kan man mycket väl göra utan att ta något intryck, och ”lyssna” kan man göra på vad som helst. Att ”lyssna in” innebär att aktivt gå ut och lyssna och ”ta in” stämningar och åsikter, eller att ”pejla in” genom att lyssna. Något som kan vara nödvändigt om man t.ex. kommit i otakt med väljarna eller partimedlemmarna.

Uttrycket har sitt berättigande, liksom vad det står för, även om man kan tycka att det förekommer för ofta.