Ledarbloggen

Siri Steijer

Siri Steijer

I DN:s Stockholmsdel (31/7) intervjuas paret Pernilla B Lovén och Malin Bonin. De är säkra på att Södermalm är det bästa stället att bo på för ett lesbiskt par. De kan däremot inte flytta permanent till Oxelösund där de har sitt sommarhus, trots att det kanske skulle vilja. Grannarna har nämligen svårt att förstå deras familjekonstellation, vissa verkar tro att de är systrar. Paret säger att det är jobbigt att behöva komma ut hela tiden– att ständigt behöver berätta för andra hur det ligger till. Men berättar man inte lämnas människor oundvikligen åt spekulationer, som att två kvinnor som semestrar tillsammans skulle kunna vara systrar.

Paret trivs bäst på Södermalm, eftersom heteronormen är mer uppluckrad där. Det är väldigt viktigt för dem att bo på ett ställe där ”deras sätt att leva” inte stigmatiseras och på Södermalm finns en uppsjö av hbt-certifierade tjänster, bland annat hbt-dagis. De vill inte behöva gå till en vanlig mödravårdscentral, eller föda på en vanlig avdelning på sjukhuset. Och deras son ska inte behöva gå på ett vanligt dagis, utan med barn i samma situation.

Att hbt-personer blir inkluderade i normen borde vara målet. Men när man nått dit måste man också kunna släppa sin roll som den förtryckte, släppa sin kränkthet och sin vana att kräva särbehandling. Henrik Torehammar skriver på Expressens kultursida (30/7) att han gillar att drömma om böghistoriens slut. Och han ställer frågan om man kan erkänna att hbt-rörelsen varit nödvändig, men att den på vissa sätt spelat ut sin roll. Kanske, skriver han, är det dags att släppa ”gaysnuttefilten” och hela gayidentiteten. Torehammar får *panik* vid tanken, trots att han inte tror att så mycket egentligen skulle ändras. Han skulle fortfarande vara gift med sin man, och jobba med sitt jobb.

”Men en sak skulle jag vilja bli av med”, skriver han. ”Min egen ovana att använda min sexualitet som en sorts slipp-ur-fängelset-kort. Jag som bög får säga än det ena, än det andra eftersom jag är i underläge. Ett sorts förtrycksprivilegium (…) Jag, och säkert fler med mig, behöver acceptera att vi numera är med i den normsättande gruppen. Vi behöver tänka kritiskt kring frågor om privilegier. Men den andra sidan av myntet är ju att vi lyckades.”

Hbt-separatister på Södermalm gynnar varken normaliseringen av homosexualitet i storstäderna eller ute på landsbygden. Det verkar lite som delar av gayrörelsen dribblat bort sig själv– att kunna leva sida vid sida med människor med en annan sexuell läggning är väl hela idén.

Arkiv

Fler bloggar