Socialdemokraternas tid är förbi

Vilken framtid har socialdemokratin? Det frågar sig debattprogrammet OBS i Sveriges Radios P1, i en serie inlägg som började i måndags för en vecka sedan. I eftermiddags sändes ett inspel från undertecknad, som en smula provocerande påstår att socialdemokratins tid är över. Texten går både att läsa och lyssna på.

Ett utdrag:

”I Billy Wilders Sunset Boulevard, från 1950, sitter den åldrade stumfilmsstjärnan Norma Desmond, spelad av Gloria Swanson, och väntar på erbjudanden om nya roller. Hon begriper inte att hennes tid är över. I egna ögon är hon fortfarande stor – det är filmerna som har blivit små.

Där är socialdemokratin idag. Tjänstefolket gör allt för att hålla illusionen vid liv, enstaka skribenter kan till och med köpas för att putsa på manus till den stora comebacken, men alla vet att historien har sin gång.

På två decennier har socialdemokratin gått från ett 45-procents- till ett 25-procentsparti. Det finns ingen naturlag som säger att socialdemokratin ska komma tillbaka. Tvärtom. 1800-talets dominerande politiska parti hette Lantmannapartiet. Vem kommer ihåg det idag?

Socialismen uppstod ur industrialismens konflikt mellan arbete och kapital. Arbetskraften organiserade sig i ett motsatsförhållande till fabrikernas ägare för att förhindra utsugning. Denna konfliktlinje är idag upplöst. De som förr var medellösa arbetare är nu ägare, inte enbart genom sina pensionsfonder, utan ofta även direkt, som aktieägare. Vem suger ut vem i ett sådant förhållande? Och i informationsålderns industrier, med kunskapsintensiv tjänsteproduktion, behöver arbetarna inte längre sträva efter att ta över produktionsmedlen – de sitter i arbetarens hjärna.”

Tanken om socialdemokratin som ett historiskt skede har berörts på ledarsidan förr. Senast liknades S vid ett industriminne i världsklass.