X
Annons
X

Ledarbloggen

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson

Svar från Maria Ludvigssonrepliken från ärkebiskop Antje Jackelén, samt biskoparna Hans-Erik Nordin i Strängnäs stift och Thomas Söderberg i Västerås stift.

Det hedrar ärkebiskopen att hon svarar på min ledarartikel om Biskopsbrevet om klimat. Det är ett viktigt dokument som ska tjäna som utgångspunkt för kyrkans medarbetare i deras respektive förhallningssätt till en central politisk fråga. Min kritik handlar uttryckligen om den kyrkliga ledningens medvetna (eller ej) val att koppla det kristna budskapet till en viss politisk hållning. Med tillväxtkritik, traditionell vänsteranalys av ekonomi och globalisering samt förslag på politiska lösningar drar man en politisk slutsats som inte kan läsas som något annat än en tydlig vänsterorientering. (Man hänvisar i brevet till Tyskland som ett föregångsland vad gäller klimatpolitik, vilket för dem som läst om den tyska omläggningen, nog måste anses vara ett naivt val av förebild.)

Det blir inte bättre av att man sedermera förklarar sitt val, eller försöker underbygga det genom att hänvisa till Guds ord. Som om Tysklands klimatpolitik tagit himmelsk gestalt och skänkts oss snarare från högre makter än från Fru Merkel.

Ärkebiskopen skriver i sin replik att man visst utgår från teologi och hon hänvisar till kapitel 4. Det är bra att man härmed förtydligar min poäng; författarna till biskopsbrevet använder bibeln som underlag för att driva relativt radikala politiska teser. Detta var precis kärnan i min kritik. En kyrka som låter det egna religiösa budskapet tjäna som inlaga för att driva en politisk linje har, i mitt tycke, gjort sig skyldig till att sätta Guds ord att tjäna under ett politiskt bygge; Politik före Gud.

Jag har all respekt för ärkebiskopens stora kunskap om och insikt i teologiska frågor. När hon däremot går över till att vara politisk bedömare är det svårare att imponeras. Att tillväxtkritik egentligen handlar om tillväxtens innehåll är ett citat som känns igen senast från Åsa Romsons tal i Almedalen. Miljöpartister brukar svara så på frågan om huruvida partiet är för eller emot tillväxt och undslipper på så vis att hamna i den besvärliga sitsen att vara emot välståndsökning och en rikare tredje värld. På samma sätt försöker ärkebiskopen inta en mellanposition. Hon skriver att ”Tillväxt behöver inkludera ekonomisk, ekologisk, social och även andlig hållbarhet.“ Finns det någon som begriper vad det betyder? Eller vad det har for politisk innebörd eller vilka politiska konsekvenser det får? Tror man att en annan semantisk definition av vad tillväxt ska vara gör skillnad för hur tillväxt skapas, utvecklas och sprider sig till dem som lever i armod och fattigdom?

Det är dock hoppfullt att ärkebiskopen avslutningsvis intygar att man som kyrka inte drivs av höger- eller vänstervindar utan av evangeliet om Jesus Kristus. Det är nästan så man kan tro att man därmed anser just Jesus vara en sannare profet än både Muhammed och andra mer sekulära profeter. Det är utmärkt.

Arkiv