Skitstegsjobb? – Ja, för LO

Självklart kunde jag inte låta bli att fråga om den var förgiftad.
Lunchfrallan alltså, som den ungsocialistiska tidskriften Tvärdrag bjöd på i dag tillsammans med LO och ABF. Träffen på Sveavägen skulle handla om arbetets värde.
Och tror mig, det var plågsamt jobbigt att höra LO:s Irene Wennemo utmåla Alliansens jobbpolitik som en stor­satsning på skitjobb. Själv var Wennemo löjligt petnoga med att hennes nya titel – ARBETSMARKNADSPOLITISK CHEF – blev rätt i presentationen.

Jag gick hit på grund av den underliga rubriken, upplyste da­m­en bredvid i stolsraden. Jag nickade. Mina ungdomar, fortsatte hon, säger inte skitjobb utan att de har skaf­fat sig ett kneg. Jo, mina passerade just i snabb revy.

Där var brickflickan på Domus som blev kollektivansluten till SAP i samma ögonblick som hon anställdes. Sedan butiksbiträdet, och diskaren på krogen med avancemang till servicen. Därefter åldringsvård och städning av ­hotellrum. Följt av påhugg som vårdare på Allmänna häktet och juridikstudier varvat med fredags­inhopp på Systembolaget.

Det var varken anställningstrygghet eller höjdarlöner precis, men varför skulle jag kalla det skitjobb? Det gjorde inte ABF:s lunchgäst, författaren Lotta Elstad, heller. Hennes bok En såkalt drittjobb har jag bara hunnit ögna igenom. Men vad som stör Elstad mest är inte minst den norska arbetar­rörelsens ned­låtande syn på vissa jobb.

Jodå, Wennemo höll med. Även svenska LO undervärderar kvinnojobb. Ändå vill inte LO låta arbetslösa kvinnor utan utbildning få tillgång till arbetsmarknaden ge­nom att exempelvis utföra hushållsnära tjänster.

Ty skattereduktion är enligt ­social­demokratin en fördärvlig jobbskaparmetod. Givet att det inte handlar om skatteavdrag för repa­ration, ombyggnad och tillbyggnad. Sådana tjänster utförs ju av män.

Sist ett medskick till riksdagskvinnan Helene Pettersson som berättade om livet som hotell­städerska:
Det är inte bara överklassen som smetar avföring på badrumsväggarna. Jag vet.