Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Socialdemokraternas nye hövding Stafan Löfven badar sig fram i opinionen. Trots att Löfven egentligen inte sagt eller gjort något alla surfar han på en framgångsvåg som stavas jag-är-inte-Håkan-Juholt. Kontrastverkan gör att det som annars skulle ha kunnat uppfattats som ”lite trög” i en negativ opinionsspriral i stället gör att han framstår som trygg och trovärdig.

Löfvens ekonomiska sherpa, Magdalena Andersson, har inte heller tagit bladet från munnen för  att berätta vilken färdriktning som S ska slå in på. Inför partiets vårmotion har hon i alla lättat något på förlåten även om det mest rör sig om försiktiga markeringar och inte skarpa förslag (TT 28/3). Hon är oroad över att långtidsarbetslösheten är för hög, och klagar liksom Anders Borg över att bankernas räntemarginaler också har bitit sig fast på en för hög nivå.

Och vem är inte oroad…

Till skillnad från Borg säger hon att samtidigt att ”det finns ett värde att ha välkapitaliserade banker för det tjänar bolånekunderna också på i längden”.

Medan det i Alliansen finns röster som vill öka tvångsdelningen i föräldraförsäkringen är det inte något Andersson röstar för. Inte heller hon är beredd att göra verklighet av det socialdemokratiska kongressbeslutet om obligatorisk tredelning av föräldraförsäkringen med sikte på 50/50. I stället betonar hon behovet av attitydförändringar i arbetslivet.

Det är ett säkert kort…

Enligt Andersson är det mesta bra som det är i partiets ekonomiska politik. Andersson flaggar lite vagt för att införa ett sysselsättningsmål. Den flaggan borde dock genast halas.

Att komplettera Riksbankens inflationsmål med ett sysselsättningsmål leder till målkonflikter och bäddar för problem; ett skäl till att USA byggde upp en ekonomisk kris var just att den amerikanska centralbanken, Fed, slog in på en ohållbar räntepolitik med sikte på sysselsättningsmålet.

Erfarenheterna från att föra in sysselsättningen som ett mål i den ekonomiska politiken är inte heller lysande. Det visade åren med Persson.

Andersson vill använda mål som styråra men säger samtidigt att ”man måste alltid sätta mål utifrån den verklighet man har för tillfället”.

Det innebär förhoppningsvis slutet för Socialdemokratisk överbudspolitik och inte att S – som ett annat stort parti – ska bygga hela sin politik på att lyssna in verkligheten.

Arkiv