Annons

Ledarbloggen

Ledarredaktionen

Ledarredaktionen

Med anledning av op-ed-artikeln Romsons goda vilja hjälper inte de fattiga (2/11), inkom en kommentar från Stockholm Environment Institute, samt en kommentar från GIVEWATTS/Svensk Energi. Op-ed-författaren Bjørn Lomborg, skriver här en slutreplik.

Det inger hopp att varken Stockholm Environment Institute, Svensk Energi eller GIVEWATTS är villiga att försvara miljö- och klimatminister Åsa Romsons beslut. Hon vill hellre använda 4 miljarder kronor av svenskt bistånd till att minska CO₂ med minimal effekt, än att rädda en halv miljon människor från att dö av malaria. Hennes felaktiga val var huvudpoängen i min artikel. Så när inte ens de som skriver till Romsons försvar vill försvara hennes val, är det kanske dags att för henne att ändra sig och hindra en halv miljon människor från att dö.

Dessvärre vill ingen av de ovanstående erkänna att det finns ett val. 4 miljarder biståndskronor till gröna projekt är 4 miljarder kronor som inte kan användas till rädda en halv miljon människors liv.

I stället handlar båda kommentarerna om hur fantastiskt det är med grön energi. På så sätt gör de sig medskyldiga till att biståndspengar – som borde användas till att hjälpa världens fattiga på bästa sätt – tillåts spenderas på sätt som får Romsons väljare att känna sig väl till mods, eller för att finansiera projekt som passar SEI och GIVEWATTS.

GIVEWATTS/Svensk Energis kommentar är i stort sett en ingående beskrivning av hur bra det är att ge solcellsdrivna lampor till fattiga människor. Och ja, naturligtvis är en solcellsdriven lampa till en fattig bättre än ingen lampa. Men detta har jag redan tagit upp min artikel. En färsk studie från Center for Global Development visar att 4 miljarder kronor kan ge ungefär en miljon människor någorlunda tillgång till elektricitet med hjälp av gröna teknologier. Men samma 4 miljarder kronor kan med teknologi baserad på gas ge elektricitet till 5 miljoner människor.

Det betyder att varje gång GIVEWATTS lyriskt talar om hur en solcellsdriven lampa kan hjälpa en person att reducera luftföroreningar inomhus, ladda en mobiltelefon och möjliggöra läxläsning för ett barn på kvällen, så ignorerar de att de använt resurser som kunde hjälpt fem barn att göra precis samma saker med gas. Visserligen gör sig denna person som fått en solcellsdriven lampa väldigt bra i en feel-good fyrfärgsbroschyr till rika Svensk Energi-kunder. Men för varje bild av ett lyckligt barn i solcellslampsken, så har fyra barn som kunde ha blivit hjälpta, blivit lämnade i mörket.

Jag hyser inga tvivel om att GIVEWATTS har entusiastiska och välmenande medarbetare, och jag förstår att detta är en obehagligt budskap, men vi borde skära ner på denna typ av ineffektiv hjälp till ett enda barn, och i stället lägga resurserna på projekt som hjälper fem barn ut ur mörker och fattigdom.

Stockholm Environment Institute vill slingra sig ur det svåra valet genom att hävda att ”klimatbistånd handlar inte, som Lomborg hävdar, om att fattiga människor ska minska sina utsläpp.” Olyckligtvis glömdes miljö- och klimatminister Åsa Romson att informeras om detta; hon säger klart och tydligt att hon vill satsa 4 miljarder kronor på att ”minska klimatutsläppen inom fattigare länder”. [i] Återstoden av SEI:s replik baseras på att de inte har läst ministerns tydliga intentioner. Låt mig kort kommentera ett par av deras andra påståenden.

De har helt rätt i att fattiga länder ska sluta att subventionera fossila bränslen, något som jag argumenterat för under lång tid. Kom ihåg att nästan alla världens subventioner till fossila bränslen görs i utvecklingsländerna, där de mest gagnar rikare folk (som har råd med bil), ökar CO₂-utsläppen medan de tär på statliga budgetmedel som kunde ha använts till sjukvård och skola. Men detta har nästan ingenting att göra med hur Sveriges biståndspengar ska användas.

Nedlåtande förklarar de att mitt förslag att fokusera på gaskraft ”vittnar om bristande förståelse för grundläggande realiteter” eftersom infrastrukturen för detta saknas på den ”afrikanska och sydasiatiska landsbygden”. För det första, så är mina beräkningar baserade på Center for Global Developments analys, som i sin tur är baserad på faktiska investeringar av biståndspengar i förnybar energi respektive gaskraftverk. Detta är verkligheten. För det andra, allt prat om små byar på landsbygden låter nästan parodiskt – där liksom på resten av planeten, flyttar fler och fler människor till städerna. Dessutom saknar fortfarande 40 procent av alla stadsbor i Afrika elektricitet[ii], trots att elektrifiering i städerna är både billigare och ger större och fler fördelar.

Till sist gör SEI en populistisk jämförelse, som de säkerligen vet är missledande. De säger att solcellsanläggningar i Texas och på andra ställen är konkurrenskraftiga med fossila alternativ. Jodå: när solen skiner. När den inte skiner, är de helt värdelösa. Så den som vill ha elförsörjning baserad på solceller, måste fortfarande betala för reservkraft som kan ge dig din baslastelektricitet. Detta är anledningen till att sol- och vindkraft så gott som aldrig byggs utan subventioner. Därför förutspår International Energy Agencys prognoser att våra gröna intentioner medför subventioner till förnybar energi som inte kommer att ha minskat ens fram till 2035, och absolut inte försvunnit som SEI verkar tro. Snarare kommer de att ha fördubblats till 200 miljarder US-dollar per år.

Om ni tillåter mig att ta ett litet steg tillbaka från denna diskussion: Jag pekade på det uppenbara – att Romsons val att skjuta upp global uppvärmning i 20 minuter i stället för att rädda en halv miljon människors liv är felaktigt. Ändå kritiserar inte organisationer som GIVEWATT och SEI inte ministern, utan fortsätter att ingående förklara hur bra grön energi är för tredje världen.

I verkligheten är Afrika mycket mer förnybart än Europa – enligt International Energy Agency, får Afrika omkring 50 procent av sin energi från förnybara källor medan Europa enbart får 11.5 procent.

Afrika vill ha mer kol och andra fossila bränslen, inte fler vindmöllor. Detta sa dussintalet afrikanska ledare till Obama på Africa-US Summit i Augusti.[iii] Scientific American summerade budskapet till att ”Afrika behöver fossila bränslen för att bli kvitt energiapartheiden”. Detsamma sa 5 miljoner människor från hela världen till FN när de rankade global uppvärming som deras allra lägsta prioritet.[iv] Inte särskilt överraskande vill de rädda sina barn från att dö, ge dem mat och skaffa dem en god utbildning.

2.5 miljarder människor är fattiga och hungriga, men Romson, GIVEWATT, Svensk Energi och SEI säger till dem: Här är pengar till att skära ner CO₂. Det är helt enkelt moraliskt oförsvarbart.

Bjørn Lomborg, chef för Copenhagen Consensus Center och adjungerad professor vid Copenhagen Business School.

 

[i] http://www.svd.se/nyheter/inrikes/4027979.svd

[ii] http://www.iea.org/publications/worldenergyoutlook/resources/energydevelopment/accesstoelectricity/

[iii] https://www.facebook.com/bjornlomborg/posts/10152702473118968

[iv] http://data.myworld2015.org/

Arkiv