Annons

Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Jobben och ekonomin. Det är de absolut centrala frågorna för Sveriges välstånd, och glädjande nog håller väljarna med om det. De två står i särklass när politiska frågor rankas. Enligt en aktuell mätning från YouGov anger knappt var fjärde väljare att ekonomin som den viktigaste politiska frågan och knappt var femte arbetslösheten.

Jobben och ekonomin hänger ihop. Utan jobb blir det ingen ekonomi, och utan en fungerande ekonomi uppstår det inga nya jobb.

Alliansregeringen har haft som helt dominerande idé att göra Sverige mer jobbvänligt. Arbetslinjen har haft högsta priorititet sedan första dagen. Under den första mandatperioden lyckades regeringen, trots den globala finanskrisen, höja sysselsättningen med motsvarande 100000 personer. Under den andra mandatperioden har regeringen inte kunnat föra en lika radikal reformpolitik, men de förbättringar som kom på plats de första åren ger fortfarande effekt. Sysselsättningen har fortsatt att öka, med ytterligare drygt 100000. I den senaste Arbetskraftsundersökningen från SCB finns ett tydligt diagram som, glädjande nog, visar att det som tappades under krisen är återhämtat med råge, och att sysselsättningen snart har ökat med motsvarande en kvarts miljon jobb sedan Socialdemokraterna tvingades lämna ifrån sig makten.

En kvarts miljon jobb. Det är inte dåligt. Alliansen har fått alldeles för lite beröm för den siffran. Men tyvärr behövs det många fler. För även om det skapas fler jobb så växer befolkningen i en ännu snabbare takt. Arbetslösheten är 7,6 procent, vilket betyder att mer än 350000 personer som vill och kan jobba för fullt saknar arbete. Därtill står en enorm mängd människor helt utanför arbetsmarknaden.

Det skulle inte skada, kort och gott, med en kvarts miljon jobb till. Eller varför inte en halv miljon?

Oppositionen har sett att arbetslinjen har fungerat. Det är därför man motvilligt har accepterat jobbskatteavdraget. Det är därför man trots allt kan tänka sig att fortsätta med rot- och rutavdrag. Och så vidare. Detta är i sanning glädjande. Sverige mår bra av att det råder visshet om att reformerna inte rivs upp. En förnuftig opposition tjänar alla på.

Men politik handlar nu inte enbart om att avstå från att riva upp motståndarens åstadkommanden. Det gäller att fatta egna också. Sedan Håkan Juholt tog över som partiledare för Socialdemokraterna har det rått viss oklarhet i vad partiet har för egna förslag. En viss omorientering sker, naturligtvis, och det är med spänning som jag ser fram emot hans politik för att få fram nya jobb. Ett första utspel kom idag på Dagens Nyheter debattsida.

Det första konkreta förslag Håkan Juholt för fram på jobbområdet, efter ett halvårs funderande, är ett löfte – eller hot – om att lagstifta om ”rätt till heltid”. Jag citerar:

”Grundläggande är att få till stånd en lagstiftning om rätten till heltid. Den som vill gå upp i arbetstid ska ges möjlighet till det. Vi kan konstatera att arbetsmarknadens parter inte lyckats lösa denna fråga. Därför är vi beredda att lagstifta.”

Det är mycket illavarslande.

Att anställa en person är fantastiskt, men det är också ett risktagande. Företaget kanske inte går så bra som man har tänkt sig, eller så är den anställde kanske inte rätt person för jobbet. Det finns en rad frågeställningar som gör att en arbetsgivare tänker sig för både en och två gånger. I praktiken tar man ju på sig ansvaret både för en annan människa och för verksamhetens framtid.

En ”rätt till heltid” skulle få arbetsgivare att tveka ännu mer. Företag med behov av deltidsarbetskraft skulle kanske avstå från att anställa. I många fall vore det säkert omöjligt att hantera krav på heltid med mindre än att företaget går under.

Deltidsjobb är dessutom inte sällan en väg in på arbetsmarknaden för unga, kvinnor och invandrare. Den öppningen skulle Juholts lag effektivt stänga igen.

”Rätt till heltid” är ett direkt skadligt förslag. Jobb skulle försvinna. Där en ”rätt till heltid” har införts inom kommunal verksamhet rapporteras dessutom om försämrade arbetsförhållanden. Fackförbundstidningen Kommunalarbetaren har en läsvärd artikelserie om frågan, och berättar bland annat om Finspång.

”Vid äldreboendet i Finspång har en del i personalgruppen gått ner i arbetstid, för att slippa det de där kallar för resurspass, arbetstid på annan arbetsplats, säger undersköterskan Catherine Henriksson.

– Om alla skulle gå upp till heltid så skulle det bli mer problem med scheman. Nu är det flera som gått ner till 75-80 procent. Det är sådana som haft heltid innan som gått ner i procent.

Så då har rätten till heltid fått motsatt effekt?

– Ja, för en del har det blivit så. ”

Håkan Juholt hade chansen att skapa en politik för arbetslinjen även inom Socialdemokraterna. Det ser ut som om han har försuttit den chansen. Det första konkreta förslaget han lägger skapar inga jobb – det förstör jobb.

Om resten av Socialdemokraternas skuggbudget fortsätter i samma stil finns det inget alternativ längre för den som värnar om jobben och ekonomin.

Arkiv