Annons

Ledarbloggen

Gustaf Almkvist

Gustaf Almkvist

I morse meddelades att Otto von Habsburg, en av 1900-talets stora, gått ur tiden, 98 år gammal. Född 1912 som arvfurste till den österrikisk-ungerska tronen, äldste son till den sista kejsaren Karl I, kom han att bli en stor förkämpe för europeiskt samarbete.

Som motståndare till både nazismen och föreningen mellan Tyskland och Österrike 1938 tvingades han i flykt till Amerika. Åter i Europa engagerade han sig i politiken från sitt hem i Tyskland, och avsade sig sina anspråk på tronen 1961. Han var därefter ordförande för den internationella Pan-Europaunionen 1973-2004 och ledamot av Europaparlamentet 1979-1999. Han arbetade osvikligt för de delar av kontinenten som levde i förtryck och, efter Berlinmurens fall, för de nya fria ländernas medlemskap i EU.

Hans kanske största stund var genomförandet av den berömda picknicken vid den österrikisk-ungerska gränsen i augusti 1989, då järnridåns sönderfall bokstavligen inleddes. En liten bit taggtrådsstängsel klipptes sönder och representanter för de båda länderna fraterniserade. 600 östtyskar kunde ta sig över till väst. Det blev uppenbart för alla att det slutgiltiga sammanbrottet för den ordning som orättfärdigt delade kontinenten i två delar varken var ouppnåeligt eller långt borta.

Otto von Habsburgs liv och person, som gick från den svunna värld som föregick första världskriget, förbi nazismen, skyttegravarna och järnridån till dagens fredliga, fria och samarbetande Europa, kom att bli något av kontinentens historia inkarnerad. En stor europé är död.

Arkiv