X
Annons
X

Ledarbloggen

Tove Lifvendahl

Tove Lifvendahl

UnknownI dag kan vi med mycket stor glädje och förväntan berätta att Ivar Arpi rekryterats till Svenska Dagbladet. Han har tidigare vikarierat på ledarredaktionen och skrivit gästledare, vilket har rönt stor uppskattning hos läsarna. Den 25 maj tar han fast plats på SvD:s ledarredaktion.

Välkommen och grattis! Som man säger – hur känns det?

– Tack, det känns fantastiskt roligt! Svenska Dagbladets ledarsida var den ledarsida som fick mig intresserad av opinionsjournalistik till att börja med. Det låter kanske förmätet, men det känns lite som att hitta hem. Det enda tråkiga är att jag inte blir kollega med Sanna Rayman, som inspirerat mig under så många år.

På tal om Sanna, på Twitter säger hon sig bekänna sig till ”den barska ideologin”. Har du någon åsiktsdeklaration?

– Varje gång någon kommer med sin åsiktsdeklaration vill jag helst se innehållsförteckningen. Det är lite för mycket supporterkultur vad gäller politiska etiketter, och orden byter med tiden innebörd. Med allt det sagt tror jag liberalkonservativ beskriver mig ganska bra.

Om man ska fånga personen Ivar Arpi med några få ord, hur gör man det?

– Hundar, ungar och knäböj.

Vad har du för erfarenheter i bagaget?

– Innan jag blev skribent jobbade jag i flera år som alltiallo på olika bemanningsföretag i både Sverige och Danmark. Inom skrivbranschen har jag arbetat som frilansjournalist i några år, och haft olika vikariat som ledarskribent på Hallandsposten, Liberala Nyhetsbyrån och Göteborgs-Posten. Jag vikarierade ett tag som redaktör på Axess, och allra senast som redaktör på Magasinet Neo. Och sedan 2013 har jag i perioder arbetat på SvD:s ledarsida.

Du har nyligen blivit förälder. Hur tänker du (som man) kunna kombinera det här rätt krävande karriärsteget med familjelivet och livspusslet?

– Min fru och jag insåg för något år sedan att våra intressen ändå var så stillsamma att de lätt skulle kunna kombineras med barn. Dessutom hade vi redan en liten mopsvalp, vilket väl är ungefär samma sak om jag har förstått saken rätt. Känguruvård och ljudbok är en fantastisk kombination för övrigt.

Du var porträtterad i SVT:s serie ”De obekväma” i fjol. Hur var det, och vad fick du för reaktioner?

– Det var en speciell upplevelse att ha med ett tv-team i allt jag gjorde i en hel vecka. Framför allt var det kul att få prata om yttrandefrihet och tolerans, vilket inte direkt blivit mindre aktuellt det senaste året. Reaktionerna var mestadels positiva. Kanske tyckte min mamma att det var lite pinsamt att jag hade obetalda skulder på universitetsbiblioteket.

Vad ser du för utmaningar för opinionsjournalistiken?

­– Opinionsjournalistiken står starkt. Sociala medier har gjort det lättare att nå ut med opinionsmaterial och verkar även ha ökat efterfrågan på det.

Om du skulle sammanfatta det politiska läget i Sverige idag med några få ord?

– Mer konfliktfyllt än på länge. Men också mer spännande. Det rör på sig.

Vad är en bra ledarartikel?

– Vilken svår fråga! Med risk för att låta velig så tycker jag att det beror på. Ibland handlar det om att stanna upp och tänka efter medan drevet går, ibland om att påkalla uppmärksamhet till något som ignoreras.

Till sist: vad vill du tillföra SvD:s ledarredaktion?

– Under studietiden var min svaghet att jag ville hinna läsa allt om allt. Men som ledarskribent är det snarare en fördel att vara intresserad av så många olika ämnen som jag är. Jag slutar aldrig att lära mig nya saker. Men jag är ödmjuk inför den här uppgiften, och har ett par mycket stora skor att fylla.

 

Kuriosa om Ivar Arpi

Ålder: 32.

Familj: Fru och bebis.

Född och uppvuxen: Majorna i Göteborg.

Bor: Uppsala.

Gör nu: Skriver en bok om rasismdebatterna tillsammans med Adam Cwejman.

Lyssnar på: Ljudböcker, senast Our kids av Robert D. Putnam.

Ser helst på film: Allt med zombies.

Svag punkt: Sockerkaka.

Särskild talang: Jag har lärt min mops några tricks. Vi övar varje dag. Men det är väl kanske hennes talang och inte min.

Inspireras av: Av människor som vågar pröva nya saker.

Får det att klia i fingrarna: Glutenallergin.

Arkiv