Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Ledarredaktionen

Ledarredaktionen

Med anledning av op-ed-artikeln Fel att muslimer ska ha särskilda företrädare (15/3), har följande kommentarer inkommit:

Rashid Musa: Det finns några enstaka debattörer som ständigt hävdar att muslimska organisationer i Sverige går runt och påstår att de representerar alla muslimer i Sverige. Zulmay Afzali är en utav dem och han hänvisar – inte till ett direkt citat från någon muslimsk organisation som påstår detta – utan till Fatima Doubakil från Muslimska Mänskliga Rättighetskommitténs deltagande på ett möte med kultur- och demokratiministern som handlade om den ökade antimuslimska rasismen i Sverige.

Men frågeställningen är både irrelevant och orimlig eftersom den bara tycks gälla muslimska organisationer. Afzali borde förstå att i Sverige finns det många föreningar och intresseorganisationer som företräder olika grupper i samhället. Det kan vara allt ifrån Pensionärernas riksorganisation (PRO) och Lärarförbundet till Villaägarnas riksförbund och Liberala Kvinnor. Det är underförstått att Liberala Kvinnor inte representerar alla kvinnor i Sverige. Och inte ens alla liberala kvinnor för den delen heller. Men för den saken skull finns det ingen som försöker diskvalificera deras ambitioner om ett mer jämställt Sverige.

Därför blir diskussionen om representation många gånger motsägelsefull och har en islamofobisk logik.  Samma personer som menar att muslimska organisationer tar för mycket plats, kan i samma andetag utkräva oss på ansvar för vad andra personer gör i andra sidan världen. Att Afzali försöker diskvalificera en utav de få kvinnliga deltagarna på mötet är också beklagligt.

Men du kan vara lugn Afzali. Jag deltog på mötet och det var ingen som förde din talan. Ditt namn kom inte ens upp till tals. Var inte blyg med att bjuda in dig själv nästa gång regeringen vill träffa muslimska organisationer för att diskutera moskébränder eller de dåliga skolresultaten i våra förorter. Du verkar vara en person som ständigt arbetar med att belysa dessa frågor.

Förbundsordförande för Sveriges Unga Muslimer

 

Yasri Khan: Det är viktigt att poängtera en sak som ständigt dyker upp om muslimska organisationers representativitet att precis som svenska kyrkan inte representerar alla kristna, svenska fredsrörelsen representerar alla med fredsambitioner, miljöpartiet alla som vill jobba antirasistiskt, fackrörelsen samtliga arbetare, hyresgästföreningen alla hyresgäster, Sveriges riksdagspartier representerar alla väljare – så representerar inte Sveriges olika muslimska organisationer alla Sveriges muslimer. Det är inte heller ett nödvändigt krav för att få träffa rikets representanter. Alla människor, enskilt och i grupp har rätt att göra sina röster hörda och föra fram sina kunskaper för att bidra till rikets välbefinnande. Det är en del av att vara en demokrati.

Det är ganska enkelt såväl som logiskt att förstå egentligen hur det kom sig att muslimska organisationer fick möjlighet att träffa kulturministern berörande handlingsplanen mot islamofobi däribland den Muslimska Fredsrörelsen – Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR) som jag representerade.

SMFR organiserar tusentals muslimer och har lokalavdelningar över hela landet samt bedriver aktivt rättvisearbete och är idag erkänd som en av Sveriges största fredsrörelser. Vi har i vår verksamhet bland annat lyft frågan om hur muslimer, romer, afrosvenskar, judar m fl blir diskriminerade och utsatta för hat och intolerans. vi har specifikt lyft upp muslimska kvinnor som bär sjal som en särskilt utsatt grupp såväl som bedrivit ett aktivt arbete för att förbättra villkoren för muslimer, nyanlända, religiösa mfl i Sverige.

Denna regering har valt att aktivt erkänna existensen av hat och intolerans mot muslimer baserat på det underlag som den har mottagit och velat börja jobba med de frågorna i form av en handlingsplan – vilket är något väldigt historiskt och viktigt. Som en konsekvens har de då valt att bland annat ta kontakt med representanter för stora muslimska organisationer som SMFR att dela med sig av sina erfarenheter vid ett rundabordssamtal. Samtal som förmodligen även kommer föras med flera individer, forskare, civilsamhällesrepresentanter mfl. Klassiskt svenskt beredningsarbete med andra ord.

Gällande varför regeringen har bjudit in just dessa organisationer just denna gång och varför är nog regeringen bäst lämpad att svara på, men att som Afzali påstår att det endast var sunni-muslimer närvarande stämmer inte. Även ifall sunni-muslimer är i överväldigande majoritet i världen och i Sverige så fanns det flera organisationer på plats som har både sunni och shia medlemmar däribland SMFR. Vill dock påpeka att även shiaförbundets förbundsordförande, som specifikt representerar shia-muslimska medlemmar fanns på plats.

SMFR är glada över kulturministerns planerade handlingsplan mot islamofobi. Vi anser att den är välbehövlig. Vi vet dock att det sticker i några ögon som anser att muslimer är ett samhällshot som måste bekämpas, men vi vet att majoriteten av Sveriges befolkning inte vill missunna specifikt svenska muslimer trygghet och säkerhet såväl som rättvisa levnadsvillkor. Vi hoppas att handlingsplanen genomgår ett grundligt arbete och hoppas på bra åtgärder som bidrar till att skapa ett bättre samhällsklimat.

Om herr Afzali redan upplever sig representerad av de organisationer, myndigheter och partier som existerar idag så är det bra. Skulle han dock inte känna sig representerad i Sverige i någon specifik fråga så står det honom fritt att samla människor och lyfta gemensam sak – precis som många svenska muslimer i demokratisk föreningsanda valt att göra. Därför är det tråkigt att han motsätter sig att just muslimer får erkännande av samhället för sina frågor när de utnyttjar sin föreningsfrihet för att lyfta saker som de upplever som viktiga på samma sätt som alla andra människor och föreningar i Sverige gör för att få gehör. Det är ju trots allt en av grundstenarna inom svensk demokrati.

Förbundsordförande Muslimska Fredsrörelsen – Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR)

 

Zulmay Afzali svarar: Rashid Musa och Yasri Khan har kommenterat min op-ed-artikel. Deras texter får stå för sig själva och får uppfattas som de uppfattas av läsarna. Detsamma gäller min artikel.

Rashid Musa har givetvis rätt att uttrycka sig som han vill och som han finner lämpligt, men hans ton gör att jag känner mig ovillig att gå in i en dialog med honom. Det enda jag vill kommentera i hans text är när han påstår att: ”Att Afzali försöker diskvalificera en utav de få kvinnliga deltagarna på mötet är också beklagligt.”

Det stämmer inte att jag på något sätt skulle ha ”försökt diskvalificera en utav de få kvinnliga deltagarna”! Antingen har Musa inte förstått eller också har han valt att medvetet missförstå vad jag skrev. Nämligen: ”Det är inte den nämnda personen (Fatima Doubakil) i sig jag vänder mig mot. Hon bjöd inte in sig själv till samtal med kulturministern; det var kulturministern som valde att utse henne till ‘representant för muslimer’ på högsta nivå.”

Yasri Khan väljer att nästan skriva en egen debattartikel, om allehanda svenska föreningar och organisationer och passar också på att slå ett rejält slag för, och berätta om hur förträfflig hans egen verksamhet är. Hans text känns inte direkt relevant som kommentar till min artikel. Jag kan ändå säga att jag inte delar hans uppfattning om att Sverige skulle vara ett islamofobiskt och/eller rasistiskt land, det har jag varit tydlig med i flera av mina tidigare artiklar och även i mina böcker.

När det gäller Khans tankar kring vad, vem eller vilka jag ”känner mig representerad av” så har jag varit tydlig också där: jag representerar mig själv. Det betyder inte att jag på något sätt motsätter mig att människor aktivt och frivilligt blir medlemmar i till exempel en förening som den Yasri Khan företräder, absolut inte. Dock kan en sådan förening aldrig påstå sig representera andra än dem som valt att bli medlemmar i den.

Jag är övertygad om att väldigt många av oss som invandrat hit som asylsökande, flyktingar eller på andra sätt vill behandlas som jämlika medlemmar av det svenska samhället. På samma villkor som alla andra.

Arkiv