Lägre skatt – inte mindre skattepengar

Nu är förvisso S redan med på ett kommande femte jobbskatteavdrag, men detta till trots återkommer partiets företrädare ofta till de accepterade sänkningarnas skadliga inverkan. Jobbskatteavdragen har i och för sig givit medborgarna tillgång till större del av sina ihoparbetade lönekronor, skriver Mikael Damberg och Magdalena Andersson (SvD 7/7), men samma sänkningar har lett till minskade investeringar.

Hmmm… Det är förvisso en lättbegriplig modell där intäkter är synonymt med skatter och där lägre skatter ger mindre pengar för politiker att satsa och investera. Därmed inte sagt att modellen är korrekt.

Trots stora skattereformer med rejäla lättnader för hushåll och företag har skatteintäkterna under samma period inte minskat med mer än 15 miljarder kronor.

Modellen verkar alltså något mer komplicerad än ”plus-minus-noll” och hur företag och medborgare agerar när de får behålla en större del av sina surt förvärvade låter sig heller inte stoppas in i ett räknestycke. Det känns en smula uttjatat, men lägre skatter är bra för tillväxt och för högre välstånd för fler. Mer avancerat än så behöver det egentligen inte sägas, men det behöver sannerligen upprepas.

Likaså förtjänar sambandet mellan skattesänkningar och ”investeringar” i vård, skola och omsorg förtydligas. Inte i retoriskt hänseende, utan i faktiskt finansiellt. Medan skattetrycket alltså har sänkts har andelen av BNP som går till vård, skola och omsorg varit konstant (ungefär 16 procent såväl 2005 som 2013). Håll gärna detta i minne varje gång politiker till vänster om mitten går igång på skattesänkningar och pengar till skolan och vården.

Och okej då. Det vore märkligt om S & c:o inte reagerade på skattesänkningar på över 100 miljarder kronor…