Prides farhågor om vänsterextrema finns ändå

Dagens uppslag om vänsterextremistiska hot mot Pridefestivalen i Stockholm, signerat Tobias Brandel, är intressant på flera sätt. Inför artikeln sade Prides kommunikationschef Niklas Torsell till SvD att filmvisningen ställts in och tagits bort som programpunkt från Pride. Detta då man befarat motdemonstrationer eftersom ”Israel är ett krigförande land”.

Men senare under dagen skickade Pride ett pressmeddelande där man hävdar att det inte stämmer att man tänkt ställa in visningen. Trots att SvD tidigare talat med Prides kommunikationsansvarige, som intygat att filmen strukits från programmet och utvecklat skälen bakom. Tobias Brandel själv sammanfattar turerna på Kulturbloggen.

Det som inte tycks förnekas från Pridehåll är att det funnits farhågor om protester och sabotage från vänsterextrema grupper inför filmvisningen. Hoten är, om Prides farhågor är korrekta, mycket obehagliga.

Dokumentärfilmaren Assi Azar representerar inte den israeliska regeringen. Han är ingen fanatisk högerextrem bosättare, ingen anti-palestinsk aktivist. Hans film handlar över huvud taget inte om Mellanösternkonflikten. Nej, den enda orsaken till att det bedöms finnas en risk för protester mot visningen av Azars film är att han är född i Israel. Filmen kan locka protester på grund av upphovsmannens ursprung. Rasism, alltså, helt utan omsvep.

I turerna kring Pride och filmvisningen är det glädjande hur tydlig och principfast kulturborgarrådet i Stockholms stad, Madeleine Sjöstedt (FP), har varit. Direkt då nyheten seglade upp gick hon ut i ett blogginlägg och meddelade att hon tagit kontakt med ledningen för Kulturhuset, där visningen ursprungligen var (och enligt Pride fortfarande är) tänkt att äga rum, för att se till att visningen skulle kunna genomföras trots hoten. Jämför detta med hur Ilmar Reepalu vek sig inför hoten mot den svensk-israeliska Davis Cup-matchen i Malmö 2009. Kontrasterna kunde inte varit större.