Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Vem ska efterträda, är frågan som inställer sig så snart en partiledares förestående avgång blivit känd. Diskussionen börjar vanligen så snabbt att den nästan känns vanvördig. Men sådan är politiken. Har du väl stigit åt sidan kommer fokus obönhörligen riktas mot den tomma plats som nu måste fyllas.

I fallet Centerpartiet har det redan spekulerats en hel del. IT- och regionminister Anna-Karin Hatt ska enligt ryktet vara Maud Olofssons favorit, men det är långtifrån alltid som partiledarens önskemål om tronarvinge respekteras i ett parti. Enligt en mätning i Dagens Samhälle tidigare i år visade sig Annie Johansson vara favoriten – åtminstone bland Centerns ks-ordförande. Andra tänkbara kandidater är miljöminister Andreas Carlgren. Även landsbygdsminister Eskil Erlandsson är en stark bubblare som nämns allt oftare. Hans folkliga stil talar för. Erlandsson känns verkligen som en centerledare. Å andra sidan har han en ödmjuk framtoning som gör det svårt att veta om ett partiledarskap ens är något som Erlandsson eftersträvar.

 

Dessutom ska vi inte glömma att Centerpartiet är ett av våra folkrörelsepartier. Det betyder att Centern är ett parti som har omtyckt folk undangömda lite här och var, ett parti med egna profiler som må vara okända på riksplanet, men som likväl kan vara starka profiler internt och lokalt. Vi ska därför inte utesluta att den gröna högern bjuder på en överraskning.

Det som möjligen talar emot stora surpriser är att Olofsson sannerligen inte har gett sitt parti mycket tid på sig. Om en vecka firar vi midsommar och tidigt i höst lämnar hon sin post. Det innebär bråda dagar för partiets ledaraspiranter. Det ska bli roligt att se hur maktkampen och kampanjerna förlöper. Ty i det här folkrörelsepartiet – till skillnad från det där andra, stora – så lär öppenheten när striden om toppen utkämpas vara betydligt större.

 

Arkiv

Fler bloggar