Israel måste svara Hamas ”oproportionerligt”

Proportionalitet är ett nyckelord för dem som kritiserar Israels bruk av militära medel. Men vad är ett proportionerligt militärt svar på en självmordsbombning i Dimona eller en kassamraket över Sderot? I dag dödades en israelisk student som satt i sin bil utan för Sapir College i Sderot när omring trettio kassamraketer slog ner i och omkring staden. Hamas sägs ha tagit på sig ansvaret.

I Wall Street Journal kommenterar Bret Stephens med ett rakblads skärpa retoriken om proportionalitet, och konstaterar att det inte finns något proportionerligt svar på de 2500 kassamraketer som regnat ner över Israel alltsedan den andra intifadan inleddes.

”Ska det ’proportionerliga’ ställas i relation till avsikten hos dem som avfyrar kassamraketer – att sprida blind terror ibland civilbefolkningen? I så fall vore ett ’proportionerligt’ israeliskt svar, kanske, att skjuta 2500 artillerigranater slumpmässigt över civila mål i Gazaremsan. Eller ska det proportionella gälla effekterna av kassamraketerna – en delikat utformad operation, öga för öga, med avsiktligt dödande av dussintals palestinier och stympning och traumatisering av flera hundra ytterligare?

Helt klart är det inte detta som proportionalitetens förespråkare tänker sig. Vad de egentligen menar är att Israel ska svara med återhållsamhet. Men bedömningarna av vad som är återhållsamt är subjektiva. Borde Israel klippa de enskilda Hamas-ledare som beordrar attackerna? EU-parlamentet antog i förra veckan en resolution som fördömer det riktade dödandet. Borde Israel använda strikt ekonomiska sanktioner för att straffa Hamas för kassamraketerna? Samma resolution fördömde vad den beskrev som kollektiv bestraffning av palestinier. Borde Israel försöka slå ut kassamraketerna genom begränsade militära räder? Dessa ger också den oförlåtliga bieffekten att många palestinska offer skulle krävas, vilka sägs vara oproportionerliga i förhållande till antalet israeler som skadats av kassamraketerna.

Sett i detta ljus har Israels rätt att försvara sig ingen praktisk tillämpning så länge det gäller Gaza.”

Samtidigt tillkännager den stora israeliska dagstidningen Haaretz resultaten av en opinionsmätning där israeliska respondenter fått säga om de vill inleda direkta förhandlingar med Hamas. Utan djupare insikt i hur mätningen gått till kan man dock konstatera att en majoritet av israelerna vill förhandla med Hamas för att få till stånd en vapenvila och för att försöka få Hamas att utlämna den kidnappade israeliska soldaten Gilad Shalit.

Men problemet är ju inte att Israel saknar fredsvilja. Problemet är att hela Hamas existens och hela dess politiska mål bygger på viljan att staten Israel ska utplånas. Det är Hamas-politikerna som aldrig i sitt liv skulle kunna tänka sig att skaka hand med en jude. Tar man bort rörelsens krav på att utplåna Israel återstår inget. Det kan mycket väl finnas sansade enskilda politiker i Hamas, och det är helt sant att Hamas också har en omfattande social verksamhet, men det finns inget ’moderat’ i Hamas ideologi. Varför skulle man förhandla med någon som har för avsikt att mörda en och saknar andra tankar?

Förhandlingar med Hamas kommer inte att leda någonstans. Kritik av Hamas våldsapparat kommer inte att leda någonstans. De enda som kan bota regionen från farsoten Hamas är palestinierna själva, som måste överge våldsideologin och välja fredens, frihetens och demokratins väg. I väntan på det uppvaknandet är det inte ett dugg orimligt att Israel svarar ”oproportionerligt”.