Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Ivar Arpi

Ivar Arpi

Om du ska dansa till elektronisk musik i Kanada får du inte bära fjäderskrud. Det är festivalen Bass Coast som har förbjudit sina besökare att bära huvudbonaden. Det handlar om respekt för Nordamerikas ursprungsbefolkning, säger festivalen. Man har valet att ta av fjäderskruden eller lämna området.

I början av sommaren var det rapparen Pharrell Wiliams som hamnade i blåsväder efter att ha fotograferats i en fjäderskrud för framsidan till modetidningen Elle. För det fick han hård kritik, av vissa åtminstone. En kritisk röst på denna tidnings kultursida skrev: ”Ursprungsbefolkningens makt att lyfta sin kultur begränsas när en artist som Pharrell Williams lyfter den i en västerländsk modetidning. Omvärlden erkänner den först när den blir ekonomiskt fördelaktig.”

Och Pharrell Williams bad om ursäkt: ”Jag respekterar alla folkslag, traditioner och kulturer. Jag är uppriktigt ledsen”. Sensmoralen? Är man inte en indianhövding får man inte bär fjäderskrud. Gör man det så ägnar man sig åt kulturell appropriering.

I måndags rasade twitter mot SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand. Orsaken var att Kasselstrand hade kritiserat Pride i en tweet som löd: ”Prideflaggan hissad på @KungligaOperan i Stockholm. En skymf mot vårt kulturarv!”. Kritisk mot Kasselstrands yttrande får man absolut vara, men många verkade i sin heliga vrede missa hur de själva hamnade i en definition av kulturarv som rimmar rätt väl med vulgärnationalistiska tankar. ”Vem har lurat i Gustav Kasselstrandatt den italienska, franska och tyska operanär ett ”svenskt kulturarv”?” skrev en vänsterpartist triumferande.

Kasselstrand Operan

Men om opera inte kan anses tillhöra ett svenskt kulturarv har man gått in i en återvändsgränd: där kultur endast är autentisk om den utförs av människor med en viss härkomst eller hudfärg. Opera kan då bara anses äkta om den sjungs i Italien. Med den logik ägnade sig Jussi Björling åt kulturell appropriering. Ack, Värmeland du approprierade.

Tanken att fjäderskrudar ägs av ett visst folk kanske formuleras som att det handlar om tolerans eller respekt. Men det bygger på en sunkig exotisering där vissa bär med sig sina kulturer i generna. På samma sätt gick en hel del kritiker av Gustav Kasselstrand i en fälla: i sin iver att kritisera SDU-ordföranden köpte de en snarlik kultursyn. Opera kan inte vara svenskt, det är ju italienskt!

För sju år sedan återgav Per Gudmundson på denna ledarsida en historia från Leksand som utspelade sig på 1970-talet. Den kan tjäna som illustration till hur absurda de här tankegångarna är: ”Min far brukar berätta om en brittisk man som var på besök i Leksand för att fira ett bröllop. För att göra det extra festligt lånade han en Leksandsdräkt. Vem som helst kunde inte bära dräkt, visade det sig. På bröllopsfesten i bystugan åkte han på rejält med stryk.”

Bara de med en viss sorts blod i ådrorna får ägna sig åt vissa sorters kultur, menar både den hypertoleranta vänstern och den brunnationalistiska högern. Vilken otroligt fattig värld det hade varit.

 

(Tillägg: Samma sorts kritik som Pharrell Williams fick för fjäderskruden, riktades även mot Carola för sex år sedan när hon bar en samemössa när hon klev av flygplanet i Kiruna inför en konsert. ”Om hon hade behandlat oss med respekt så kanske man till och med hade röstat. Nu tror jag att jag åker till fjälls i stället”, sade samen Bo-Göran Törnqvist till Expressen då.)

Arkiv