Alternativen kommer inte att serveras

Vi börjar med det positiva. Det är bra att försvarsministern Sten Tolgfors höjer sin stämma i FRA-diskussionen. Efter utspelet (DN 14/7) där sex folkpartister krävde brottsmisstanke för att Försvarets radioanstalt skulle få spana i kabel var det FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson som fick förklara (SvD 24/7) att brottsmisstanke förutsätter koppling till svensk lag, vilket är en dålig grund för spaning mot yttre hot.

Visst var det intressant att se FRA lätta lite på förlåten till verksamheten (SvD 23/7), men egentligen är det inte alls särskilt rätt att försvaret av nya lagar lämpas över på en generaldirektör. Tolgfors välkomnar i gårdagens debattartikel att FRA givit konkreta exempel signalspaningens nytta, men själv bidrar han dessvärre inte till att föra debatten framåt, utan följer redan upptrampade stigar.

FRA:s spaning har enligt Åkesson ”stoppat ett politiskt mord i Sverige, påverkat svenska beslut om flyktingar från Tjetjenienkriget och dämpat militära kriser mellan Stockholm och Moskva.” En del av exemplen som Åkesson anför är relevanta, medan andra inte känns lika träffande. Flyktingsituationen i Tjetjenien var till exempel ingen stor hemlighet. Och att man avlyssnat rysk kommunikation från båtar och flygplan bör sannolikt handla om radiospaning, inte kabeldito. Det är som bekant inte den som debatteras.

FRA spanar inte på enskilda svenskar, skriver Tolgfors och förklarar senare att Sverige måste kunna byta information med andra länder. Jomen det låter ju praktiskt, då kan Sverige fixa information om britter och britterna hålla koll på svenskarnas förehavanden. Informationsutbyte förnöjer.

”Säger man nej till den nya signalspaningslagen säger man ja till en återgång till en oreglerad situation för signalspaning i luften, med avsaknad av integritetsskydd”, menar försvarsministern vidare.

Det låter förstås obehagligt, men lugnet infinner sig ganska snabbt. Bara ett par rader ner skriver försvarsminisern att ”95 procent av all kommunikation över gränsen nu sker via kabel”. Den oreglerade, integritetslösa tillvaro han skräms med gäller med andra ord bara de återstående fem procenten av kommunikationen. För radioamatören innebär en teknikneutral lagstiftning alltså ett lyft för integriteten. För övriga 95 procent är den fortfarande en försämring.

Det viktiga är över huvud taget inte att konstatera att det behövs underrättelseverksamhet. Få bestrider detta. Det är fortfarande lagens utformning som skapar motståndet. Nu höjs allt fler röster som menar att motståndarna borde komma med alternativ. Och jo, det vore bra om de motståndare som har den tekniska kunskapen för att kunna ge alternativ hjälpte till att föra debatten framåt. Regeringen kommer inte att servera alternativen åt FRA-motståndarna.

När jag var i Almedalen och samtalade med en borgerlig riksdagsledamot lyfte han, liksom Tolgfors, behovet av den teknikneutrala lagstiftningen och anförde bland annat att det redan görs i många andra länder. Jag frågade honom då huruvida dessa länders motsvarigheter till FRA också hade en generell åtkomst till all kommunikation.

Svaret?

– Ja, där har du något för er journalister att gräva i!

Är detta underlaget för riksdagsledamöternas beslut? Nå då så. Må FRA-debatten fortgå.