Säg i två ord vem som är ledare för oppositionen. Så grillade Fredrik Reinfeldt sina motståndare från S, MP och V i partiledardebatten i går, men han fick inget uttalat besked. Det är nu inte så konstigt, eftersom det behövs hela fem ord för rätt svar: Gustav Fridolin och Åsa Romson.

Statsministern fick nöja sig med ett outtalat besked: Det är inte Håkan Juholt.

Så sent som hösten 2010 slöt Maria Wetterstrand, Peter Eriksson och Lars Ohly lojalt upp bakom Mona Sahlin. Socialdemokratins partiordförande var med självklarhet också det samlade vänsterblockets ledare. Men numera finns varken ett samlat vänsterblock att leda eller en trovärdig gestalt som kan leda det. Dels har Fridolin/Romson och Sjöstedt ingen lust att spela andrafiol, dels tycks Juholt inte kunna röra vid en förstafiol utan att strängarna brister och stråken fastnar i frackvästen.

Ser man strikt till vad Juholt sade gick det inte så illa för honom i går. Han anklagade Fredrik Reinfeldt för lättsinniga privatiseringar fast frågetecknen inte finns hos regeringen utan på kommunal nivå, men den sortens glidningar är vanliga i stridens hetta. Han har en poäng när det gäller vikten av offentliga investeringar, och han glänste till genom att avvisa talet om näringslivet som särintresse.

Problemet är att han talar helt utan auktoritet. Det hjälper inte att hans partigrupp är riksdagens största och att Socialdemokraterna är god tvåa i opinionsmätningarna. Partiet driver roderlöst och ingen har en aning om var resan kommer att sluta. Politiken har blivit ett pärlband av provisorier.

På längre sikt måste S komma fram till vad man ska slå in på för linje nu när man accepterat jobbskatteavdragen och inte har pengar till en lång rad nya utgifter.

På kort sikt handlar det om partiledaren själv. Håkan Juholt vacklade från det ena debaclet till det andra under hösten, och när den politiska vårterminen startade med Folk och försvar-konferensen i Sälen snubblade han vidare som om det långa jullovet hade varit ett kort reklamavbrott. I tisdags kväll bekräftade och fördjupade så SVT:s Aktuellt vad Dagens industri och SvD redan rapporterat: att kaoset kring A-kassesatsningen i i höstens S-budget var orsakat av Juholt själv men att han skyllt ifrån sig på andra.

Rörelsens inre liv känns kanske inte så spännande för väljaren i gemen, men vad som egentligen hände är av största vikt för Juholts trovärdighet inåt. Visar det sig att han, som det verkar, har hanterat A-kassan vårdslöst, lagt skulden på tjänstemän och sedan slirat på sanningen, får han det mycket tungt när han i eftermiddag träffar partiets verkställande utskott. I dramat ”Juholts politiska framtid” var onsdagsdebatten med Reinfeldt bara ouvertyren.

Tills vidare tar MP över –i kraft av att ha en stadga och relevans som varken S, V eller SD är i närheten av att visa upp. MP rider fortfarande en del orealistiska käpphästar, men när det gäller tunga politikområden som företagande, arbetsmarknad och välfärd står man för konstruktiva inspel. S mer än MP bestämmer hur länge det roliga varar, men det kan vara längre än somliga tror.