Ledarbloggen

Ledarredaktionen

Ledarredaktionen

Försvarsuppgörelsen är klar och fördubblingen i anslag mot vad regeringen ville ser ut som en seger för Alliansen. Men det är fortfarande hälften av den nödvändiga summan från Försvarets perspektiv, och frågan är om det är en seger som räcker för Sverige.

Ett rungande nej, skulle nog försvarsexperterna i Washington DC svara. På ett seminarium hos Center for Transatlantic Relations, där bland andra svenska Katarina Tracz, chef för tankesmedjan Frivärld deltog, var frustrationen stor.

Europa står splittrat inför hotet från Ryssland och Vladimir Putin vet om det. Två nordiska länder, Sverige och Finland, är de enda i den nordisk-baltiska regionen som står utanför Nato, och de försvarssamarbeten som finns i regionen räcker inte på långa vägar, var den samstämmiga synen hos panelen.

Och Europa verkar knappast fatta läget. Andras Simonyi, managing director vid tankesmedjan Center for Transatlantic Relations, noterade att Europa inte verkar förstå hur hotat det borde känna sig. Som Simonyi uttryckte saken – om du inte är i Polen, de baltiska staterna eller länder som Rumänien saknas helt den känsla av nödfall som egentligen borde finnas där.

Putin fortsätter att vinna, och försvarsuppgörelsen är ännu en fjäder i hatten på sätt och vis. Som Katarina Tracz underströk vid seminariet – ökningen framstår som särskilt blygsam med tanke på att Europa befinner sig i ett nödläge. Istället, menade Tracz, krävs större förändringar, och Nato är det enda existerande försvarssamarbetet som kommer med en gemensam försvarsgaranti, och som är byggt för att hantera oro både i fredstid och under väpnad konflikt.

Nato förblir alltså den rosa elefanten i rummet i svensk försvarspolitik. Här i Washington förstår man vad Sverige måste göra – frågan är när sanningen sjunker in även i Stockholm.

Benjamin Katzeff Silberstein är student i internationella relationer vid Johns Hopkins School of Advanced International Studies i Washington DC.

Arkiv

Fler bloggar