Kommentar på ”Visst kan näringsliv och kultur mötas”

Karolina Bertorp driver företaget Moderna samlare och har skrivit en kommentar på artikeln Visst kan näringsliv och kultur mötas som publicerades 10/ 7.

”Med tydliga åtgärder kan sponsringen av kulturen öka”  

 Lena Adelsohn har under sin period som kulturminister gjort flertalet uttalanden om hur hon vill att kulturen ska finna samarbetsformer med näringslivet och betonat betydelsen av att kulturen till större del bör finansieras av näringslivet. Hennes budskap har varit glasklart, men mindre tydligt är vad regeringen gjort för att möjliggöra denna process? Är det inte lite naivt att tro att en förändring sker utan betydande åtgärder?

Statsministern har framfört synpunkten att kultur är ett uttjänt ord och använder sig hellre av ordet ”underhållning”. I viss mån har han rätt; kultur kan underhålla. Men den kan även skapa förståelse för vår historia, ge insikt i andra kulturer och ge oss perspektiv, variabler som normalt inte tillhör ”underhållningens” kärnvärden.  Om regeringen har en inställning att kultur (i likhet med underhållning) är ett avstressande tidsfördriv, förstår jag om kulturministern har svårt att få gehör från sina regeringskollegor när det gäller åtgärder för att främja samarbeten mellan offentliga kulturinstitutioner/evenemang och näringslivet 

Varför har kulturen så svårt att få till givande samarbeten?

Svårigheten att etablera givande samarbeten beror till stor del på institutionernas ofta bristande kunskap inom marknadsföring och försäljning i kombination med en allmän oförståelse för hur ett vinstdrivande företag resonerar. Inte sällan saknas också tillräcklig kunskap om institutionens egna värden och målgrupp, metoder för införsäljning och möjlighet att visa tydliga resultat från tidigare samarbeten (något som inte saknas inom sportvärlden.)

Det finns emellertid en hel del som skulle kunna göras. Ett första steg för att förverkliga regeringens målsättning, skulle kunna vara en utbildning i kultursponsring för kulturinstitutionerna och ett incitamentsprogram för näringslivet.

En utbildning i kultursponsring för kulturinstitutioner skulle kunna innehålla moment som stärker institutionens möjligheter att genomföra utvärdering av det egna varumärket och egna faciliteter och därmed en analys av möjliga motprestationer. Vidare krävs utbildning inom områden som associationsmarknadsföring, utvärdering av uppnått resultat av sponsringen samt avtalsskrivning.  Först när kulturinstitutionerna kan hantera dessa områden på ett sätt likvärdigt med en fotbollsklubb kommer branschen att växa.

En annan åtgärd som skulle kunna locka fler företag att stödja kulturen är ett incitamentsprogram för företagen. En god förebild kan då sökas i det program man startade i Storbritannien 2007 via föreningen Arts and Business. 

Programmet bygger på grundpelarna ”Reach” och ”Invest”, och kom till stånd genom ett bidrag på 2,5 miljoner pund från det brittiska kulturdepartementet. ”Reach” innebär att företagen anger vad de vill uppnå vid ett samarbete. Arts and Business, som kan kulturvärlden och associationsmarknadsföring, letar sedan upp ett lämpligt projekt. Arts and Business kan i detta första skede dessutom gå in och finansiera upp till 10,000 pund av projektkostnaden.

Under pelaren ”Invest” är Arts and Business initiativtagare och utvecklar då ett samarbetsprojekt som sedan presenteras för de båda tilltänkta parterna. Bidraget från Arts and Business kan här uppgå till hela 50,000 pund.

Med ett liknande stöd från det svenska kulturdepartementet, möjligen kombinerat med mer skräddarsydda lösningar på frågan om skattemässig avdragsgillhet, skulle vi kunna mildra den hårda verklighet många kulturinstitutioner och fristående kulturevenemang står inför idag. Rätt förvaltade skulle offentliga medel riktade mot att bygga upp viktig kompetens och finansieringsmedverkan kunna vara just den hjälp till självhjälp som kulturinstitutionerna behöver.

Karolina Bertorp
Moderna Samlare