Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Alltså. Jag är inte folkpartist och ska kanske inte lägga mig partiangelägenheter, men när dessa nu pågår Aftonbladets debattsida tar jag det som en inbjudan.

Häromveckan frågade alltså Liberala kvinnors ordförande Bonnie Bernström anklagande i en debattartikel om ”en ideologisk kursändring smugit­ sig in utan en intern debatt?” Intressant, tänker man, nu kommer det en litania om allt som FP underlåtit att göra och tycka. Eller om alla ofeministiska beslut man fattat.

 

Det gör det inte. Det som kommer är förvisso en litania, men det handlar verkligen inte ett endaste dugg om Folkpartiet. Vatikanen och det teokratiska Iran avhandlas, liksom John Stuart Mill samt att Sverige aldrig haft en kvinnlig statsminister. Rätten till abort, könsstympning och människohandel får också vara med.

I en snabb feministiskt svepande rörelse slår Bernström ut med handen och visar oss allt dumt och ofeministiskt i världen – och påpekar samtidigt hur mycket av det är oförenligt med liberala värden.

 

Gott så, men vad i allt detta får Bernström att tro att Folkpartiet lämnat feminismen åt sitt öde? För inte kan hon väl tycka att det är FP:s ansvar att mycket är fel i världen? Nå, det finns ett stycke med två poänger som jag antar ska tjäna som exempel. Bernström skriver:

”För tio år sedan gav Folk­partiets dåvarande ledare Lars Leijonborg ut en antologi med ­titeln ”Liberal Feminism”. I boken diskuteras strukturers osynliga könsmakt liksom ­svårigheten för individen att ­välja fritt när starka könsstereo­typa förväntningar styr. I dag skulle en sådan folkpartistisk ­antologi sannolikt inte ges ut. Feminismen som en del av den liberala ideologin tycks ha försvunnit från agendan när den folkpartistiska jämställdhetsministern har sagt sig inte vara ­feminist, även om hennes ­engagemang mot mäns våld mot kvinnor, hedersvåld och tvångsäktenskap är omfattande.”

 

Jag vet inte jag. Det där låter som en bok som FP skulle kunna ha gett ut igår? Eller imorrn? Påståendet om att boken inte skulle ges ut idag följs inte av några exempel eller argument som stödjer påståendet, vilket gör att allt mest känns konstigt. Är det ett antifeministiskt läge internt som antyds eller vad är grejen?

Och exempel nummer två? Jösses alltså. Skribenten i fråga säger alltså att vi har en jämställdhetsminister vars ”engagemang mot mäns våld mot kvinnor, hedersvåld och tvångsäktenskap är omfattande”, men menar likväl att det faktum att samma minister inte kallar sig feminist är skäl nog att hävda att ”Feminismen som en del av den liberala ideologin tycks ha försvunnit från agendan”?

 

Hur det de facto ligger till med feminismen inom FP har jag fortfarande, så här efter att ha läst två artiklar i ärendet, inte mycket koll på. Men jag kan konstatera att det är fördel FP vad gäller bevisningen i fallet Bernström vs FP…

 

Arkiv