Annons

Ledarbloggen

Johan Ingerö

Johan Ingerö

I dag skriver PJ Anders Linder på ledarsidan om kristdemokratins problem, inte minst i förhållande till sig själv. Ämnet är stort nog att bli föremål för en uppsats, men i brist på den sortens utrymme vill jag i varje fall göra ett litet tillägg.

Kristdemokratins åsikter, i synnerhet synen på familjers valfrihet, omfamnas av så oändligt många fler än partiets väljare. Men när partiet kommunicerar sin politik är det ofta med ett ursäktande tonfall. ”Nej, vi tycker inte att staten ska tvinga föräldrar till en viss fördelning av föräldraledighet…men det är såklart jätteviktigt med jämställdhet!”.

Ovanan att inte stå upp för vad de faktiskt tycker – att valfrihet är viktigare än (statistisk) jämställdhet – är nog ett av skälen till att många presumtiva KD-väljare går partiet förbi. Det handlar inte bara om åsikter, utan även om självförtroende.

För några år sedan diskuterades frågan om kvoterad föräldraledighet i radio av hipsterjournalisten Hanna Fahl och proffsboxaren/programledaren/med mera Paolo Roberto. Den senare är allt utom en skolad debattör, och saknar i princip all den polityr som partiernas företrädare måste lära sig innan det blir aktuellt att ta offentliga debatter. Likafullt blir Fahl fullständigt utklassad. Klippet snurrar än i dag på Youtube.

Den tydlighet som Roberto uppvisar i programmet uppskattas givetvis inte av alla, lika lite som hans åsikter gör det. Men de går att ta ställning till, de kan förkastas eller omfamnas. Kristdemokraterna misslyckas redan på detta grundläggande plan.

Arkiv