Hallå, Mats Johansson, ny kolumnist i SvD…

… och varmt välkommen!

– Tack! Nygammal faktiskt; medverkade även som sådan på 1990-talet under Mats Svegfors tid.

Du är ju redan väl känd hos läsarna, efter mångårig närvaro i samhällsdebatten, tidigare politisk chefredaktör 2000–2003, redaktör för Svensk Tidskrift, VD för Timbro och nu senast riksdagsledamot och tillika flitigt återkommande i op-ed-spalten i SvD. Vad kan läsarna förvänta sig av dina kolumner?

– Fokus på utrikes- och säkerhetspolitik, med det speciella engagemang för Baltikum som finns i min bakgrund från Måndagsrörelsen, senast som ordförande i riksdagens baltiska nätverk. Förhoppningsvis i en personlig stil med undertext icke helt utan raljans. Som i bästa anglosaxisk tradition bör man också ha ambitionen att tillföra något nytt, inte bara upprepa det senaste tjattret på nätet eller det allmänna snusförnuftet.

Av etikettsskäl avstår jag en stund från inrikespolitiken, fast det är svårt.

Varför vill du skriva i SvD?

– Det har blivit en vana, sedan debuten på ledarsidan 1980, när jag värvades av Ola Gummesson. Det var en fest att gå till jobbet och möta Gustaf von Platen, Bertil Östergren, Håkan Hagwall och många andra personligheter i tegelskrapan i Marieberg. Av läsarkontakter genom åren vet jag att den publiken finns kvar i SvD, vi något mer tunn- och gråhåriga men ännu betalande prenumeranter. Därmed inget ont sagt om fjortisarna.

Efter dina åtta år som riksdagsledamot, skrev du i Magasinet Neo i november under rubriken ”En knapptryckares bekännelser” en synnerligen öppenhjärtig skildring av politikens interiörer. Vad har du fått för respons?

– Sedan jag debuterade som journalist i tidningen Dagbladet (s) i Sundsvall 1966 är detta den mest uppmärksammade text jag skrivit, näst efter en ledare i denna tidning den 12 september 2001. Många läsare tycks ha gillat skrivglädjen i berättandet om livet på en för dem främmande planet. Men som Piraten sa: Skriver man om en synål är det alltid någon enögd jävel som känner sig kränkt. En f d kollega påpekade att hon minsann jobbade dubbelt så mycket som arvodet krävde, så det så.

Gensvaret gör att det blir en del två, småningom; efterfrågan verkar finnas och jag har sparat de bästa bitarna.

Vad var den enskilt viktigaste lärdomen av din ”deltagande observation” i politiken?

– Att man bör ha planerat sin exit innan man ger sig in i den världen, om man vill kunna behålla självrespekt och ett eget språk, innan det invaderas av kollektiva plattityder. Den som är satt i skuld till Hövdingen är icke fri.

Vilken var din största framgång som riksdagsledamot?

– Att bli vald och omvald i stenhård intern konkurrens, inklusive organiserat valfusk. Sakpolitiskt var det under första mandatperioden (i kulturutskottet) att bidra till att moderaterna fick ett genomarbetat kulturprogram, under den andra (i utrikesutskottet) att allt fler insåg att jag hade haft rätt i Rysslandanalysen och det nya kalla krigets ankomst. Därför skriver jag nu också en uppdaterad version av min bok Kalla kriget 2.0 som utkommer i vår.

Vad är din kondenserade kommentar till vad vi har bevittnat i svensk inrikespolitik under det fjärde kvartalet 2014? Har du sett något liknande tidigare?

– Nej, jag saknar ord, vilket sällan händer. Förstår inte hur statskuppen gick till.

2011 grundade du tankesmedjan Frivärld, för vilken du nu är arbetande ordförande. Den vill enligt sin programförklaring, stimulera och bredda den utrikespolitiska debatten. Berätta om hur idén uppstod!

– Nöden är uppfinningarnas moder. Bildt skötte den dagliga agendan, men det fanns för lite långsiktig idédebatt vid sidan av, och framförallt en efterfrågan på plattformar hos en yngre generation som vill förstå och debattera den omvärld man går till mötes. Partierna är inte så bra på att fånga upp detta engagemang, särskilt inte i regeringsställning.

En tankesmedja är en friare mötesplats, och med tanke på intresset bygger vi under 2015 ut Frivärld med en utrikesakademi för studenter som vill fördjupa sig i just utrikes- och säkerhetspolitikens grunder. Som nybliven rektor har jag glädje av mina gamla nätverk i arbetet på att koppla ihop generationernas främsta företrädare och experter.

Vad var den viktigaste utrikespolitiska händelsen under 2014, och vad betyder den för Sverige?

– Om den handlar min första kolumn; Rysslands krig mot Ukraina. Allting går igen ur tidens grums och mögel, som Karl Gerhard skrev.

Länk till Mats Johanssons första kolumn, Ut ur dimman av desinformation.