Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Ledarsidans Maria Abrahamsson kommenterade i går det faktum att Wanja Lundby-Wedin är lite putt över att hon inte har tillträde till statsministern närhelst hon önskar. LO-basens reaktion visar tydligt hur vant LO är vid att ha egna vip-ingångar till makten.

Lundby-Wedins klagan över att inte ha Alliansregeringens öra är förstås inget ärligt menat utspel. Alliansregeringen i allmänhet och Sven Otto Littorin i synnerhet har ägnat stor möda under de senaste två åren åt att försöka flörta in sig hos LO.

Många är de borgerliga väljare som misstroget beskådat försöken att närma sig LO, som regelmässigt svarat med örfilar i pressmeddelandeform. Det har varit uppenbart för alla att LO:s önskan att föra konstruktiva samtal med regeringen går lika djupt som en plaskdamm ungefär.

Denna insikt förefaller nu ha sjunkit in fullständigt hos regeringen, vars ton gentemot LO har skärpts på sistone. Fredrik Reinfeldt kommenterade således LO:s missnöje med orden:

”Jag har inte heller suttit ned i överläggningar med andra ledamöter i socialdemokraternas verkställande utskott…”

Men den förändrade tonen från Alliansens håll började redan för några veckor sedan med debaclet i tv-studion, då Wanja Lundby-Wedin skällde ut Littorin efter noter för att ha kallat henne socialdemokrat. Littorin var förstås inte sämre än att han gjorde om detta onämnbara bara någon vecka senare.

Så jo. Alliansen verkar ha insett att med LO går det tyvärr inte att prata med på riktigt. Det må vara glädjande för alla oss som lite sorgset har beskådat flörtförsöken, men än mer intressant är detta då det visar att LO inte fullt ut har förstått vad Mona Sahlin faktiskt redan har begripit, dvs att socialdemokraternas dagar som regeringsparti i ensamt majestät är över.

Medan Sahlin, förvisso med ett kylskåps osmidighet, har fått sitt parti att förstå att man måste dela makten med flera, så agerar LO som om det fortfarande bara är s man egentligen behöver ha relationer med.

Det är tydligt inte bara beteendet gentemot Alliansen, utan också i hur LO har kommenterat oppositionens snåriga väg fram till det rödgröna samarbete som nu finns.

När s och mp tillkännagav sitt samarbete kastade Wanja Lundby-Wedin genast ut ett välkomnande pressmeddelande. När kartan så småningom ritades om och ett trepartisamarbete deklarerades kom ett lika glatt tillrop.

Detta kan förstås betyda att Wanja Lundby-Wedin bara är en himla glad och positiv tjej, men av någon anledning är detta inte slutsatsen jag drar. Snarare handlar det om att LO verkligen inte fattar att s numera är ett parti bland andra, utan fortfarande inbillar sig att allting kommer vara precis som vanligt om s skulle vinna och bilda koalitionsregering 2010.

Vi må kritisera s för att inte ha kommit särskilt långt med förnyelsen, men tittar man på parhästen LO är läget etter värre.

Där har den inte ens börjat.

Arkiv