Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Martin Aagård borta på Aftonbladet har blivit så chockad att hans kroppsvätskor svek honom. Det var när Uppdrag Granskning, genom journalisten Magnus Wennerholm, ringde och ställde några kritiska frågor om en text han skrivit, som Aagård blev torr i munnen.

Artikeln i fråga innehöll grova förvrängningar av  debattmotståndaren Per Brinkemos åsikter. Eller ja, förvränga är fel ord. Aagård tillskrev Brinkemo åsikter diametralt motsatta dem Brinkemo gett uttryck för. Det var helt enkelt lågt. Mycket lågt. Den som vill veta mer kan läsa Adam Cwejmans redogörelse för hela förloppet här.

 

I dagens Aftonbladet försöker Aagård således förekomma Uppdrag Granskning och skjuta programmet i sank innan det sänts. Det går sådär. Han gör stor sak av att Per Brinkemo tidigare har arbetat på UG-redaktionen och drar slutsatsen att denna därför bara är ute efter att försvara en kompis. Därefter gör han exakt samma sak som han gjorde när han debatterade med Per Brinkemo, dvs han rotar fram en gammal bloggpost som Magnus Wennerholm har skrivit. I denna kritiserar Wennerholm vad han menar är en slapp kritik mot Ulf Nilsons användande av ordet ”pursvenskar” och utvecklar en mer innehållslig kritik av Nilson. Detta beskriver Aagård omedelbart som att Wennerholms ”oro för invandringen är uppenbar”. Eh? Wennerholms poäng i texten är att ”med tiden kommer det bli en grymt cool blandning mellan oss och dem”, hamnade den raden mitt i Aagårds blinda fläck eller?

 

Att Aagårds teknik går ut på att förvanska och vantolka människor vet vi redan och nu fick vi ytterligare ett exempel på detta. Men mer intressant är hur han formulerar sig kring Uppdrag granskning.

”Jag har älskat Uppdrag granskning. Min respekt för Janne Josefsson och hans kolleger har varit nästan osunt stor. De har varit en spjutspets i demokratin och ett sant innovativt tv-program som outtröttligt introducerat både nya metoder och nya ämnen.

(…)

Men något har hänt med SVT:s skjutjärn. Ämnena har blivit luddigare, allt mer politiska. Josefssons arga reportage om barnfattigdomen i januari fick många att ifrågasätta hans agenda. Hela senaste numret av Pockettidningen R ägnas åt att förklara hur polemiskt reportaget egentligen är.

Om Uppdrag granskning ska bli ännu ett debattprogram, maskerat som granskande journalistik, då har vi ett stort problem. Då har Sverige förlorat en viktig ­demokratisk institution.”

 

Något har hänt med SVT:s skjutjärn, tror Aagård. Tja, kanske. Eller så har inget särskilt hänt, mer än att Aagård nu råkat ut för det som många andra redan varit med om, nämligen granskning. Och när det händer, då ropar Aagård genast om demokratiproblem. Ja jösses.

Arkiv

Fler bloggar