Håkan Juholt talar inte bara med partimedlemmar under sin pågående Förlåt mig Sverige-turné. Han har även gett en och annan intervju, som denna i Dagens Industri. Här får läsaren veta att även om partiet befinner sig i en förtroendekris av historiska proportioner, vad väljarna beträffar, så mår själva partiet utmärkt. S-ledaren beskriver läget enligt följande:
”Men partiet mår bra, det socialdemokratiska partiet är taggat. Vi har en berättelse, vi har inga ideologiskt stora stridigheter, vi är samlade.”
Han kan nog mycket väl ha rätt i detta. I någon mån kan man jämföra med Vänsterpartiet under huvuddelen av Lars Ohlys partiledarskap. Åren med Schyman hade på många sätt varit framgångsrika, men också stormiga. Traditionalisterna kände inte igen sitt parti. För mycket kärringsnack och för lite klasskamp, tyckte säkert en och annan partiveteran i de norrländska skogarna. Med Ohly återställdes ordningen, och för många i partiet var detta så efterlängtat att den vidhängande väljarflykten inte berörde dem särskilt mycket. Operationen lyckades, men patienten dog.
I Håkan Juholt har nu även S-rötterna fått en ledare att känna igen sig i. Han vill reglera, beskatta och expandera. Han kan peka med hela handen och utan minsta sinne för nyanser slå fast att löntagarnas intresse alltid kommer först oavsett omständigheter. Dessutom talar han i folkparker istället för på flamsiga Pride-parader. Bara en sådan sak.
Men utanför partiet är alltså entusiasmen något mer behärskad. Frågan är om ohlyfieringen av S räcker för att partiet ska börja jaga väljare på allvar, eller om den interna läkeprocessen är viktigare. En sak som talar för det senare är detta inslag i Sveriges Radio, i vilket Juholt slår fast att partiet kan komma att bojkotta ytterligare tv-debatter i SVT, om partiet i studion placeras för nära Sverigedemokraterna. Eller som han uttrycker det:
”Behandlar de inte Socialdemokraterna med respekt kan de köra programmen utan oss.”
Det tyder på att Håkan Juholt just nu är betydligt mer intresserad av att prata med andra socialdemokrater än av att presentera sitt case inför en bredare publik. Huruvida detta är vägen till framgång får vi väl återkomma till.
