Pre-emptiv publicering

Att Vägverket lade upp hela intervjun med generaldirektör Ingemar Skogö på nätet innan SVT:s Uppdrag granskning om Förbifart Stockholm sänts vittnar om ett ganska lågt förtroende för hur programmet bruka klippa och klistra.

Mycket riktigt anmäler Stockholms handelskammare nu programmet till Granskningsnämnden, och anklagar det för ensidighet. Ur anmälan:

”Förbifart
Stockholm är ett stort och komplicerat vägprojekt som utretts under
lång tid. Behovet av den är väl dokumenterad. Olika alternativ och
sträckningar har prövats noga innan alla inblandade parter (vägverk,
kommuner, landsting, länsstyrelse och regeringen) bestämt sig för en
lösning. Dessa överväganden redovisades inte i programmet. Det speglade
bara invändningar mot Förbifarten, inget om nyttan och behovet av den.
Av dem som intervjuades var alla motståndare till projektet utom
Vägverkets generaldirektör, Ingemar Skogö, och professorn i
trafikanalyser vid KTH, Jonas Eliasson. Intervjun med Jonas Eliasson
klipptes så att det framstod som om det bara fanns nackdelar med
Förbifarten, vilket inte stämmer alls med vad han sa. Detta har
bekräftats i efterföljande mailväxling mellan Eliasson och
Handelskammaren.”

Två reflektioner: Att journalister granskar ensidigt får man nog räkna med. I synnerhet så kallad grävande journalistik utgår oftast från sin tes och försöker bevisa den. Få redaktioner resonerar som Robert Aschbergs Insider i TV3, om vilken han i dagens DN säger att ”om inte den första hypotesen för programmet håller så visar vi hur verkligheten ser ut ändå.” De flesta redaktioner lägger hellre ner projektet än säger emot sin ursprungliga tes. Och att UG skulle fällas i GRN är heller inte särskilt troligt. SVT:s jurister vet var gränsen går och hur man försvarar sig.

Men. Mångfalden på medieområdet gör att det är enklare än någonsin att bemöta vinklad journalistik. Vägverkets, ska vi kalla det pre-emptiva?, publicering visar på möjligheterna.